Oviktiga pengars värde!

"Pengar är inte viktiga för mig" utbrister min vän plötsligt. Jag känner irritationen komma krypande men stillar mig och frågar så lugnt jag förmår: "Hur menar du då?" "Jag tycker det är så många människor nuförtiden som verkar helt uppslukade av pengar. Det är aktier hit och fonder dit. Allt verkar bara handla om pengar."  Eftersom jag just då inte orkar konfrontera honom med att han själv har en slant sparad, äger en bra bil och en sommarstuga utöver sitt boende på en trevlig stockholmsadress, byter jag ämne.

Jag tycker inte att min vän ska be om ursäkt för sina tillgångar, han arbetar själv ihop pengarna som betalar för det han äger. Men, jag skulle vilja att han tillstod det självklara, nämligen att pengar, eller snarare det som kan köpas för pengar, är viktigt även för honom.

För pengar är viktigt, viktigare än många av oss vill medge. Utan pengar går det knappast att överleva. Det är egentligen så pass självklart att alla påståenden om pengars oviktighet blir ganska fåniga. Det vet alla som någon gång på allvar verkligen saknat pengar och knappt kunnat skaffa sig mer än det absolut mest nödvändiga. 

Jag antar att det vi människor menar när vi säger att pengar inte är viktigt är att vi inte vill bli snåla och giriga och att vi inte är beredda att gå över lik för att komma över lite slantar. Och att vi vill vara något mer än bara konsumenter. Vi vill kunna se oss själva i spegeln och tänka att vi betraktar en givmild och god människa.

Men nu blir det svårt. För vad är ekonomisk givmildhet? När jag ger till en tiggare eller sätter in 500 kr till Rädda barnen? Och hur mycket ska jag dela med mig för att det ska vara tillräckligt? Är jag givmild om jag måste ställa mig de här frågorna?

Jag har inga svar. Jag ger till tiggare ibland, ibland inte. Allt mer sällan nu sedan jag blivit säker på att det finns nätverk som organiserar tiggeriet. Jag sätter in en hundralapp då och då på något 90- konto och har ingen aning om det gör nytta. Skulle någon i min närhet behöva pengar skulle jag inte tveka att ge, men är det givmildhet? Det är väl kärlek?

Jag vet i alla fall att pengar är viktigt för mig. Det är viktigt för att jag ska kunna betala mat och hyra och för att jag ska kunna känna ekonomisk trygghet både nu och i framtiden. Och för att jag ska kunna köpa mig ett och annat som jag vill ha bara för nöjes skull. Och jag tillåter mig det, trots att världen känns orättvis när andra inte har samma möjligheter. Jag känner viss skuld för det. Men det bryr sig  världen inte om.