fredag 20 december 2013

Kontant upplopp

Julhandeln går nu in i sin mest intensiva fas. Affärerna är överfulla och många människor är trots långa köer lite extra trevliga. Det är nu lockelsen att köpa på kredit brukar blir som störst. Handeln lockar med inköp nu och betalning i februari. Och i vågskålen ligger rättvisefrågorna oroligt och skaver: "Har jag köpt tillräckligt?" Köper jag nu det till honom måste jag väl ändå köpa något mer till henne?" Och så kan det bli några julklappar ytterligare trots att pengarna inte finns. När räkningen kommer i februari är det så lagom roligt att betala för en råsaftscentrifug som står och dammar i någons skåp.

Julen är konsumtionens högtid och önskan om lite avstressad frid får man försöka finna i tiden mellan alla besök i affärer. Det är inte lätt eftersom allt annat också ska hinnas med. Ni vet vad jag menar. Men det är ändå så himla trevligt med jul. Och inte för att man ska shoppa så plånboken blöder. Och nog för att det alltid blir lite ångest, men det blir det på andra tidpunkter på året också. Det är något speciellt med att få vara tillsammans med människor man tycker om. Lite mer. Och lite längre. Jag är privilegierad som får det.

Det jag måste ha koll på är det här med att inte förköpa sig. Det måttfulla kommer inte gratis för mig. Därför är min regel om att nettospara extra viktig så här års. Lite ska jag sätta undan (även om det blir väldigt lite) och julen ska finansieras med de pengar jag faktiskt har. Det innebär också att januari blir fattigt, men det är ett pris jag är villig att betala. Köp för pengar jag inte har finns i min historia. Det tänker jag inte börja med igen.

GOD JUL!

lördag 7 december 2013

Månadsrapport nov 2013

Sen månadsrapport i en höst som kommit att bli allt mer stressig p.g.a. arbete och annat som pockar på min uppmärksamhet.

Det har varit en bra månad. Jag fick lön retroaktivt och nettosparade 10 500 kr.

Värdeutvecklingen på aktier och fonder har inte varit fantastisk, men plus har vänts till minus och den opålitliga aktien har gått ner något mindre den gångna månaden. Jag har tvingats inse att det är en korrigering neråt och ingen tillfällig svängning. Alltså måste jag nu antingen sälja eller hoppas på att företaget har fundamentala värden på längre sikt. Envis som jag är hänger jag nog kvar.

Min målsättning som jag satte upp för några månader sedan att spara ihop 75 000 kr till en krisfond senast den 30 april kommer jag inte att uppnå. Det är problemet med målsättningar, att det blir lite nedslående när man ser att det inte kommer att lyckas. Men jag är ändå nöjd. Krisfonden har ökat med 6 000 kr och är nu uppe i drygt 22 000 kr. Jag räknar ut vad som finns i krisfonden på följande sätt: De två översta posterna i sammanställningen ovan adderas och så drar jag bort 25 000 kr som är min dedikerade buffert. 35250 kr + 12019 kr = 47 269 kr - 25 000 kr = 22 269 kr.

Jag fortsätter också denna månad att envist redovisa mitt lån som en skuld utan att ta upp lägenheten som en tillgång. Jag fick ett tips förra månaden om att lyfta ut lägenheten helt och till nästa månad blir det nog så. Då kommer mitt egna kapital att se betydligt bättre ut. Att min skuldkvot plötsligt sjunkit med 19% beror på en löneförhöjning.

Nu har vi gått in i julmånaden. De lär bli dyrt.

lördag 23 november 2013

Balansgång på slak lina

Jag har funderat mycket över hur sträng jag ska vara när det gäller min ekonomi. Det tycks som om när jag satt upp sparmål dröjer det inte länge förrän jag vill överge dessa och inta en betydligt mer avslappnad attityd till framtiden och istället köpa på mig en del saker som jag vill ha. För ska sanningen fram tycker jag om att konsumera. Å andra sidan kan jag bli kallsvettig när jag konsumerar för mycket och pengarna försvinner ur min hand istället för in på ett konto för att säkra framtiden.

Så hur gör man då för att hitta balans i sin tillvaro? För att både känna en relativ ekonomisk trygghet i sitt liv och samtidigt kunna ha roligt just nu?

Det enkla svaret är: Jag vet inte. Jakten på den perfekta avvägningen mellan återhållsamhet och slöseri förefaller snarast evig. Däremot vet jag följande:

1. Jag vill inte ägna mig åt besinningslös konsumtion utan marginaler
2. Jag vill inte försöka bli rik eftersom jag då skulle tvingas underkasta mig en typ av sparande/investeringar som jag inte har ork för samtidigt som jag allvarligt måste se över mina inkomstkällor på ett sätt som jag inte är intresserad av. Förstå mig rätt, jag har naturligtvis inget emot pengar- jag vill bara inte för stor del av min tid åt att försöka komma åt dem.

Alltså funderar jag över hur man sköter sin ekonomi i utrymmet mellan rikedom och skuldsättning, dvs där det finns ett visst överskott att fördela. Antingen på inköp- och då inte bara på prylar utan framförallt på upplevelser - eller på tryggheten.  Frågan är alltså hur mycket man egentligen behöver sätta undan för buffert, krisfonder, framtidsfonder, pensionssparande, amortering etc.  När är det egentligen tillräckligt för att man ska vara tillräckligt säker på att inget ekonomiskt ont, i ett värsta scenario, kommer att drabba en med full kraft och lämna en försvarslös inför samhällslivets hårdhet?

Jag har inget svar på den frågan. Jag vet att jag skulle vilja ha 300 000 kr på ett konto som bara står där ifall att- men vet inte om det är värt besväret att spara ihop de pengarna. Kanske räcker det med 25 000 kr för att kunna ersätta ett trasigt kylskåp? Fast det känns ändå väldigt osäkert att inte ha mer. Frågan hänger också samman på hur jag ser både på samhällets som min egen framtid. Kommer jag att få ha jobbet kvar? Är jag attraktiv på arbetsmarknaden också om 10 år?

Eftersom jag ständigt ändrar mitt svar på frågan om hur mycket pengar man egentligen behöver ha undanstoppade återkommer jag också till en annan fråga varje månad när lönen satts in på mitt konto: Sparar jag tillräckligt av lönen nu eller kan jag spara lite mindre och köpa lite mer?



torsdag 31 oktober 2013

Månadsrapport oktober 2013

När oktober månad nu strax är slut och vi går in i den gråaste av årets alla månader är ett ljus i mörkret för mig att jag ökat mitt nettospar med 8 000 kr:

1000 kr har gått till pensionsspar, 3 500 kr till aktiefonder och 3 500 kr till min krisfond. Det sistnämnda är lite lågt om jag ska nå målet på 75 000 kr till slutet av april. I nuläget ligger krisfonden på 16 000 kr, alltså återstår att spara ihop 59 000 kr. Nästa månad är dock planen att jag ska tillföra fonden betydligt mer för då får jag retroaktiv lön. Jag gör också ett tillfälligt uppehåll i aktiefondsparandet för att ge krisfonden ett rejält lyft.

Mina fåtalet aktier fortsätter gå kräftgång och det blir återigen ett litet minus i värdeutvecklingen. Kanske borde jag ha sålt av dem, de har tappat mer än halva värdet på två månader, men jag har bestämt att äga dem långsiktigt och håller fast vid det.

Skuldkvoten ligger kvar över 500% men nästa månad blir det ett litet skutt nedåt eftersom jag kommer att få årets löneförhöjning.

måndag 28 oktober 2013

Tack för kaffet!

Det damp ner ett erbjudande från Fortum i brevlådan. Ifall vi tecknar ett rörligt ettårsavtal före den 30/11 kommer vi att få följande:
- El till deras inköpspris
- Låg månadsavgift
- Inga övriga påslag
- El från vattenkraft
Och - tänka sig - en kaffemaskin värd 1 495 kr!

Nu hade jag tänkt att det här skulle bli ett kritiskt inlägg mot Fortum som lovar att sälja el till inköpspris utan att tala om vad det kostar, samtidigt som de vill ge mig en kaffemaskin på köpet. Ett lockande erbjudande som syftar till att förblinda mitt kritiska tänkande. Men jag får pausa mitt ifrågasättande sinne. För när jag går in på elskling upptäcker jag att Fortum ligger i topp tre på rörliga avtal som binds under ett år. Och när jag går in på Fortums egna kampanjsida där avtalet ska tecknas ligger det visserligen något högre. Men bara tre öre. Plötsligt framstår kampanjen som lockande.

Det billigaste avtalet just nu i vårt område oavsett bindningstid, erbjuder Göta energi. Kostnaden ligger på 88,34 öre/kWh. För Fortums ettårsavtal med kaffemaskin på köpet betalar jag 91,35 öre/kWh. Det är 120 kr i skillnad/år med vår förbrukning. Alltså får jag en kaffemaskin värd 1 495 kr för 120 kr. 1 375 kr i vinst, eller?

Jag går in på Prisjakt och kollar vad kaffemaskinen, en Caffitaly M2 egentligen kostar. 899 kr kan jag få den för och plötsligt minskar vinsten med 600 kr. I Prisjakts kommentatorsfält hittar jag någon som tecknat avtal hos Fortum för ett år sedan och fått samma maskin på köpet och en annan som köpt maskinen på mellandagsrea för 250 kr. Plötsligt är vinsten nere i 130 kr och nu känns det inte så lockande längre.

Spiken i kistan kommer när jag till sist inser att maskinen enbart kan användas med kapslar från Löfbergs lila. Inget ont om Karlstad, men kaffe kan de inte rosta. Så nej tack Fortum. Jag avstår.


tisdag 22 oktober 2013

Oviktiga pengars värde!

"Pengar är inte viktiga för mig" utbrister min vän plötsligt. Jag känner irritationen komma krypande men stillar mig och frågar så lugnt jag förmår: "Hur menar du då?" "Jag tycker det är så många människor nuförtiden som verkar helt uppslukade av pengar. Det är aktier hit och fonder dit. Allt verkar bara handla om pengar."  Eftersom jag just då inte orkar konfrontera honom med att han själv har en slant sparad, äger en bra bil och en sommarstuga utöver sitt boende på en trevlig stockholmsadress, byter jag ämne.

Jag tycker inte att min vän ska be om ursäkt för sina tillgångar, han arbetar själv ihop pengarna som betalar för det han äger. Men, jag skulle vilja att han tillstod det självklara, nämligen att pengar, eller snarare det som kan köpas för pengar, är viktigt även för honom.

För pengar är viktigt, viktigare än många av oss vill medge. Utan pengar går det knappast att överleva. Det är egentligen så pass självklart att alla påståenden om pengars oviktighet blir ganska fåniga. Det vet alla som någon gång på allvar verkligen saknat pengar och knappt kunnat skaffa sig mer än det absolut mest nödvändiga. 

Jag antar att det vi människor menar när vi säger att pengar inte är viktigt är att vi inte vill bli snåla och giriga och att vi inte är beredda att gå över lik för att komma över lite slantar. Och att vi vill vara något mer än bara konsumenter. Vi vill kunna se oss själva i spegeln och tänka att vi betraktar en givmild och god människa.

Men nu blir det svårt. För vad är ekonomisk givmildhet? När jag ger till en tiggare eller sätter in 500 kr till Rädda barnen? Och hur mycket ska jag dela med mig för att det ska vara tillräckligt? Är jag givmild om jag måste ställa mig de här frågorna?

Jag har inga svar. Jag ger till tiggare ibland, ibland inte. Allt mer sällan nu sedan jag blivit säker på att det finns nätverk som organiserar tiggeriet. Jag sätter in en hundralapp då och då på något 90- konto och har ingen aning om det gör nytta. Skulle någon i min närhet behöva pengar skulle jag inte tveka att ge, men är det givmildhet? Det är väl kärlek?

Jag vet i alla fall att pengar är viktigt för mig. Det är viktigt för att jag ska kunna betala mat och hyra och för att jag ska kunna känna ekonomisk trygghet både nu och i framtiden. Och för att jag ska kunna köpa mig ett och annat som jag vill ha bara för nöjes skull. Och jag tillåter mig det, trots att världen känns orättvis när andra inte har samma möjligheter. Jag känner viss skuld för det. Men det bryr sig  världen inte om.


fredag 18 oktober 2013

Sälja halva bostadsrätten!

Vi har fått en idé. Den är inte ny utan fanns med i tankarna när vi köpte vår lägenhet för ett antal år sedan, men den är nyväckt. Planen är att dela av vår lägenhet i två delar och sälja den ena och bo kvar i den andra. Förutsättningarna är bra eftersom vårt boende för länge sedan bestod av två lägenheter som slogs ihop till en stor bostad. Alltså kan den återigen bli två. Den lägenhetsavskiljande väggen finns redan, med bara ett dörrhål som måste byggas bort.

Ekonomin i en sådan lösning är god. Små lägenheter säljs för högre kvadratmeterpris än stora vilket med all säker innebär att vi skulle få ganska mycket mer än vi betalade per kvadrat för den yta vi säljer. Pengarna skulle oavkortat gå till att betala av på vårt lån vilket ger oss en månadskostnad på boendet som minskar med minst 40 %. Jag återkommer med en ordentlig kalkyl.

Toaletten är renoverad sedan tidigare. Förmodligen behöver vi riva bort några gamla väggfasta garderober för att släppa in mer ljus och vi behöver bygga ett kök i den lägenhet vi ska sälja. Stammen finns sedan tidigare även om den just nu är dold av parkett. Med rotavdrag kommer kostnaden att bli överkomlig och väl värd investeringen.

Den stora utmaningen blir vad vi ska göra med alla våra saker när vi tränger ihop oss. Under ett antal år har vi dragit ner på vår konsumtion och gjort oss av med mer saker än vad vi har kvar idag. Trots det fyller prylarna vår lägenhet. Alltså behöver vi skiljas från en hel del av de saker som vi tar för givna. "Bra att ha"-sakerna är sedan länge sålda eller kastade.

Vi kommer att smälta den här idén ett tag, undersöka vad det innebär för oss ekonomiskt och ställa det mot vad vi förlorar i minskad bekvämlighet. En rolig del är att försöka hitta kreativa lösningar på hur man kan bo på mindre yta och samtidigt ut
nyttja den optimalt. Tips mottages tacksamt!

onsdag 16 oktober 2013

Lön för mödan?

Jag hade lönesamtal  förra veckan och det blev en besvikelse. Förra året lovade chefen i ett svagt ögonblick att jag skulle "kompenseras" i år efter att jag gått miste om en löneförhöjning som kom andra till del. Men så blev det inte. Istället tvingade jag till en del smärtsamma insikter om hur det faktiskt går till när löner sätts.


Jag är relativt säker på att min chef ser mig som en kompetent anställd som bidrar till verksamhetens måluppfyllelse. I alla fall är det de signalerna jag får. Min relation till chefen är god och jag har lätt att samarbeta med honom. Jag slutför alltid mina uppdrag med gott resultat, åtminstone är det vad jag får höra. Trots det har jag halkat efter lönemässigt. Hur kan det komma sig?

Jo, det beror på att jag inte byter arbete.

I Sverige har vi som säkert många känner till ett s.k. industrimärke. I år är det 2,6%. Det utgör ett riktvärde för stora delar av arbetsmarknadens löneutveckling. Konkret innebär det att den totala löneökningen på en arbetsplats där industrimärket är normen inte ska hamna över 2,6 %. Eftersom lönen sätts individuellt kan en del kan få 3,5% och en del får 1,5%, men det är svårt att få en rejäl höjning.

Det missgynnar människor som hellre stannar längre på sin arbetsplats och utvecklas i sin roll istället för att söka sig bort. Som jag t ex. Det innebär också att "kompensationer" från ett år till ett annat är lätt att utlova men svåra att leva upp till. Varje år har sin "pott" som fördelas motsvarande de fåtal procent som är årets industrimärke. När lönerörelsen är avslutad är pengarna borta. Därmed finns det inget kvar att kompensera med året därefter. Då finns det istället några nya få procent att fördela.

Alltså återstår att fundera över vad ett brutet löfte betyder och hur viktig lönen egentligen är. Jag tjänar bra jämfört med många andra, men sämre än en del med liknande arbetsuppgifter som jag själv. Det är ingen lätt ekvation att få ihop. Kanske är det ändå dags att söka sig ett nytt jobb?






söndag 13 oktober 2013

Att hålla sig flytande!

Hur hamnade vi här - i en tillvaro där vi väntar och hoppas på att USA ska ändra reglerna för sitt skuldtak så att de kan låna ännu lite mer pengar- för att korthuset inte ska ramla ihop - för att hjulen ska fortsätta snurra?

Jag minns bilderna på den "fria världens ledare" som åker till diktaturen Kina med håven i ena handen och mössan i den andra. Tusentals miljarder dollar har USA lånat av Kina genom att sälja statsobligationer till ett land som har mer pengar än de kan göra av med. Frågan är hur många obligationer Kina kan köpa? Hur mycket är de egentligen är värda? Och kan USA någonsin betala tillbaka?

Vår fiende är de mest extrema republikanerna som står och tjurar i ena ringhörnan och vill tvinga Obama till att avskaffa den allmänna sjukförsäkringen som infördes för några år sedan. I den andra står presidenten och demokraterna som inte vill låta sig styras av utpressning.

USA har satt sig i en obeskrivlig knipa och vi andra tvingas bevittna ett spektakel som hotar världsekonomin. Och som sagt, vi hoppas alla på att USA höjer skuldtaket och fortsätter låna pengar. Det är mot varje balanserad ekonomisk princip att hoppas på ännu fler lån eftersom USA saknar täckning. Det går helt enkelt inte ihop vilket naturligtvis är djupt oroväckande.

Jag föreslår att vi skickar dit Patrick Grimlund och Magnus Hedberg från Lyxfällan. De får ställa upp Obama, hans regering och nyblivne chefen Janet Yellen för federal reserve på gräsmattan utanför vita huset med en genomgång på budgettavlan. 16 900 miljarder dollar back! Vad gör ni åt det ryter Grimlund. Finansministern svarar att de inte vet vart de ska börja. "Vet inte var ni ska börja" upprepar Hedberg. Vad sägs om att börja med med att skära ner några miljarder på armén!
Sedan ställs hela gänget upp ovanför budgetstupet och de tvingas blicka ner i den djupaste av avgrunder. När sedan den lokala pantbelånaren hämtat större delen av Vita husets bohag och de sålt av Lincolnstatyn till Kina kommer skulden fortfarande vara oändlig. Men då har de åtminstone börjat göra något åt saken.

För även om mina förslag ligger långt bortom det verkliga, finns det ett uns möjlighet i ett tankesätt som söker nya lösningar och inte upprepa de gamla som inte fungerar. Det är helt enkelt dags att börja göra något nytt - inte fortsätta trycka pengar- inte öka lånen-  och inte låtsas som att livbåten inte alls har ett stort hål i durken. Något nytt.

onsdag 9 oktober 2013

Håll i dina pengar!

Har precis sett del två av en brittisk dokumentär som handlar om George Abrue, en bedragare som genom ett kriminellt nätverk lurade av brittiska medborgare 200 miljoner kronor. 

De använde övertalning, påtryckningar och rena hot för att få människor att investera i falska värdepapper. Det är smärtsamt att se den 91-årige man som lurades på över 1,5 miljoner kronor genom upprepade köp av aktiebrev som helt saknade värde. Det går att förstå hur smarta bedragare kan lyckas lura en mycket gammal man som vill tro gott om människor och samtidigt tjäna pengar. Svårare att förstå är alla de övriga, betydligt yngre människor vars pengar faller i händerna på svindlare sedan de lurats att köpa falska värdepapper.

Jag tänker likadant varje gång jag hör talas om den här typen av bedrägerier. Hur är det möjligt att någon lämnar ifrån sig pengar till kompletta främlingar som hör av sig via mail och per telefon. Men det är möjligt. Om och om igen. Och det finns naturligtvis förklaringar. De som deltog i serien var helt vanliga normala människor som i efterhand ångrade sig bittert och inte kunde förstå hur de kunde vara så dumma att de låtit sig luras av bedragarnas övertalningsteknik.

Sanningen är väl att vi är många som under de rätta omständigheterna skulle kunna råka ut för samma sak. De använder sig av tekniker där med mycket goda och genomtänkta argument styr samtalet i en given riktning. De har förberedda svar på alla invändningar och målet är att kontrollera samtalet och förhindra dig från att kunna tänka efter och komma åt den naturliga försiktighet som de flesta människor besitter. Löftet om att tjäna mycket pengar blir också oerhört lockande vilket sänker guarden hos människor som normalt tänker efter både en och två gånger.

Kanske är det den största lärdomen av en sådan här dokumentär att aldrig lämna ifrån sig initiativet till sin egen ekonomi till någon annan. Och då gäller det inte bara i sammanhang där man tror sig vara utsatt för bedrägeriförsök utan överhuvudtaget. Kanske gör man bäst i att inte låta finansiella rådgivare tala om för en hur man ska investera eller för övrigt styra över hur man ska använda sina pengar. Om man gör egna val och avkastningen blir nedslående har man bara dig själv att skylla. Och det är kanske bättre än att behöva gräma sig över någon annans misstag.

Avslutningsvis kanske det är på sin plats att säga att man aldrig, förutom på människor i den närmaste kretsen, ska lita på någon när det gäller pengar. Det är ett krasst och kanske trist konstaterande. Men jag ser ingen annan möjlighet. Inte i den här världen.

måndag 7 oktober 2013

Dåliga köpvanor kan förändras

Det här är fjärde och sista inlägget om konsumtionsvanor som gått överstyr. Det här inlägget handlar om vad man kan göra åt saken.

Som jag tidigare beskrivit är tankar, beteende och känslor inblandat i de köpvanor man utvecklar. Tankar och beteende går att styra och förändra. Sina känslor behöver man acceptera.

Genom att bli medveten om sina automatiska tankar kan man arbeta med att förändra sina tankemönster. Ett exempel på en automatisk tanke är: "Jag ska bara köpa det här, sedan köper jag inget mer den här månaden".  Det medvetna förhållningssättet är att utmana och ifrågasätta giltigheten i detta inre påstående. Många gånger visar erfarenheten att påståendet inte stämmer. När man nästa gång står i en situation där man vill köpa något återkommer samma tanke och ett nytt köp genomförs. Alltså behöver man arbeta med att byta ut dessa tankar mot nya. Det kräver en del arbete. En alternativ tanke kan t ex vara "jag avstår nu och köper när jag ser om jag får pengar över". För en del väcker det ett visst obehag att "mixtra" med sina tankar på det här sättet, men faktum är när man väl börjar fundera över hur man tänker, inser man att valmöjligheterna blir större och man känner sig friare.

Det räcker inte med att arbeta med sina tankar, man behöver också pröva att göra annorlunda. Även detta är svårt i all sin enkelhet. Det finns ett antal saker man konkret kan göra på ett nytt sätt:
1. Utsätt dig för frestelse, men gör annorlunda. Gå in i en butik med saker du tycker om. Gå därifrån. Fundera över vilka tankar och känslor det väcker. Olust? Nedstämdhet? Ångest? Protest? Alla de här tankarna och känslorna påverkar beteendet. Det är en särskild poäng att inte börja undvika saker utan istället "utsätta sig för fara", men göra annorlunda. Ett undvikande trycker på pausknappen, men ändrar ingenting inombords. Men, naturligtvis, det är bättre att pausa än att köpa när man inte har råd.
2. Köp inte, lägg undan istället. Gå ut. Och kom inte tillbaka. Ofta är det lättare att resonera med sig själv om att avstå köp när man lämnat butiken. Det motverkar impulsköp. Om man sedan har ett antal saker undanlagda i sitt namn i stadens olika butiker som man aldrig hämtar ut är kanske ett mindre problem.
3. Den viktigaste punkten kommer sist. Utveckla andra intressen som ger livet innehåll än att konsumera. Exemplen är förstås många. Det är svårt att göra annorlunda om man inte kan ersätta det man gjort fram tills nu. Det betyder att man måste gå till botten med vilka känslor som är inblandade i de köpvanor man utvecklat. Mer om det nu:

Känslorna glöms ofta bort i psykologiska teorier om tanke och beteende. Ändå har det en avgörande betydelse för vad vi tänker och gör, liksom det omvända, att det vi gör och tänker påverkar våra känslor. I dagligt tal hör man ibland uttryck som: "Försök känn på ett annat sätt". Det man borde säga är: "Försök tänk på ett annat sätt". Känslor går inte att styra, de går att påverka indirekt genom tanke och beteende, men en känsla som finns i kroppen kan bara accepteras. Alltså, när man försöker tänka och göra på nya sätt kommer känslor upp till ytan, som nedstämdhet, skuld, skam och ilska. Det vi ofta gör är att fly från de här känslorna. Gör inte det. Acceptera känslorna, det är inte farliga, bara obehagliga.

När jag själv redde upp mitt ekonomiska liv för några år sedan blev jag både arg och nedstämd när jag befann mig i situationer som jag tidigare hade löst med konsumtion. Jag skämdes också för den situation jag hade satt mig i. Och för första gången gjorde jag på ett nytt sätt och tillät de här känslorna att få finnas. Det blev vägen till förändring, från ett liv med småskulder som ersatte gamla småskulder till ett liv i större ekonomisk säkerhet. På den vägen är det fortfarande och min förhoppning är att jag håller mig kvar.

lördag 5 oktober 2013

Varför sparar jag pengar?

Jag har fått lära mig att alltid inleda en text med att ange de positiva anledningarna till ett ställningstagande. Jag tänker göra tvärtom. Jag börjar med att beskriva alla de skäl jag inte har för att spara pengar:

1. Mitt mål är inte att bli rik. Det finns helt enkelt för många roliga saker att göra som kostar pengar för att jag ska kunna underkasta mig det som krävs för att på sikt kunna leva på passiva inkomster. 
2. Jag vill inte sluta arbeta, inte helt. Jag behöver göra något som ger mening och på något sätt bidrar till samhällets utveckling. För mig är det ett arbete. Det räcker inte för mig att umgås med familj och vänner, skriva blogg, odla intressen, promenera och åka iväg på en resa ibland.
3. Jag vill inte spara för att på sikt kunna konsumera. Pengarna jag sparar tänker jag ha kvar. Åtminstone tills jag är tillräckligt gammal för att sluta oroa mig över framtiden.

Så vilka är mina skäl:

1. Jag vill slippa oroa mig över pengar.
2. Jag vill ha en säker ekonomi. Om något inträffar vill jag ha egna pengar för att kunna reda upp min situation.
3. Jag vill i framtiden kunna köpa mig något (för andra pengar) utan att jag samtidigt ska behöva tänka att jag borde spara pengarna istället.

Jag kommer aldrig att sluta spara pengar, men när jag fått ihop en rejäl krisfond kommer jag att
ha ett långsiktigt spar och ett investeringsspar som tar betydligt mindre del av kakan än idag.

Vad ska jag då ha pengarna till istället? Jo, ett par skor då och då. Och ett fint glas mörkt öl till maten och framförallt så många upplevelser jag hinner med innan skröpligheten tar överhanden. Förstå mig rätt, många av tillvarons fantastiska upplevelser kostar ingenting. Men jag jag vill också påstå att pengar gör livet lite roligare.

 Någon som tänker annorlunda?

torsdag 3 oktober 2013

Förhandling med banken

Ett av hushållets sammanlagt fyra bolån fick ny bindningstid i veckan. Vi väljer numera enbart rörlig ränta (3 månader) eftersom längre bindningstider över tid är ren förlust. Här följer 11 punkter som beskriver hur jag lägger upp förhandlingen med banken.

1. Jag försöker vara trevlig.

2. Jag tar på mig en kavaj, dels för att jag känner mig säkrare och dels för att ge ett gott intryck. Det är viktigt att ta på sig kläder som man känner sig bekväm i, men också att bära kläder som ger en viss pondus. Jag tänker också att jag är lika viktig för dem som de är för mig.

3. Jag berättar generellt om vilket åtagande jag gjort mot banken. I mitt fall handlar det om pensionsspar, och månadsspar i några av bankens  fonder.

4. Jag går igenom på vilket sätt jag tar hand om min privatekonomi och förmedlar att jag är en stabil och säker kund som gör rätt för mig.

5. Jag försöker ha en vänlig men också medveten attityd där jag utgår ifrån att jag är viktig som kund och att jag borde få en bra ränterabatt. Alla försök från banken att inte vilja diskutera den frågan måste motarbetas lugnt, vänligt och bestämt.

6. Jag låter alltid banken föreslå rabatten, inte tvärtom.

7. Oavsett hur mycket de säger försöker jag alltid få ännu mer rabatt genom att lyfta fram mina bästa argument igen. I huvudsak är dessa att jag är helkund i banken, att jag har ett sparande hos dem och att jag sköter min privatekonomi.

8. Nästa steg är att fråga vad jag behöver göra för att rabatten ska bli ännu högre. På det viset lägger jag ansvaret på banken att ge mig möjlighet att påverka situationen.

9. Om jag inte lyckas få upp rabatten ytterligare frågar jag vad jag kan göra till nästa bindningstillfälle för att på sikt påverka räntenivån. Det kan t ex handla om att starta ett nytt sparande eller att amortera mer. Oavsett om det leder till något konkret sätter det fokus på att jag som kund är medveten, att jag är villig att arbeta med min privatekonomi, men också på vilka förväntningar jag har.

10. När jag för sista gången ifrågasätter rabattens storlek och anar en begynnande irritation hos banktjänstemannen avslutar jag förhandlingen och ser till att vi skiljs åt på ett bra sätt.

11. Som en del i en långsiktig strategi håller jag kontakt med min bank även mellan de tillfällen då vi diskuterar bindningstider och ränta. Jag ringer eller mailar till min bankkontakt om sparande eller angående lånen. På det viset har jag byggt en viss relation med banken som jag hoppas ska inge ett förtroende för mig. Eftersom vi har lån med fyra olika bindingstider ges det också naturliga anledningar att höra av sig kontinuerligt.

En förhandling är aldrig den andra lik eftersom jag inte vet vad de kommer att säga. Jag anpassar därför punkterna ovan efter vilka förutsättningar som ges. Om jag tidigt i diskussionen tydligt märker att dörren är stängd för ytterligare rabatter fortsätter jag inte att argumentera för döva öron.

Resultat den här gången blev 2,37 %. Jag är nöjd, inte minst eftersom mitt/vårt sparande fortfarande är relativt ringa och min kredithistoria är sådär.

Saker jag inte gör:
1. Hotar inte med att byta bank eftersom det skapar ett dåligt förhandlingsklimat.
2. Blir inte irriterad eller krävande,
3. Ber inte att få prata med chefen
3. Säger inte om något som skulle kunna tyda på att jag inte kan sköta pengar.

Lycka till med era förhandlingar.

onsdag 2 oktober 2013

Månadsrapport september 2013

Den här månaden har skuldkvoten minskat från 502 till 501%. Inte så muntert kanske, men ändå ett litet steg i rätt riktning. Hoppas snart komma under 500 %.

Tillgångarna har nu passerat 80 000 kr och mitt nettospar den här månaden är 3 000 kr, vilket jag egentligen är missnöjd med. Några (o)förutsedda utgifter den senaste månaden gjorde att mitt sparande blev lidande.

Mina fonder har ökat i värde, men p.g.a. det lilla innehavet i en ovanligt volatil aktie har ändå värdet på kapitalet minskat med 0,2% sedan förra månaden.

Målet för mitt sparande de kommande månaderna är att öka krisfonden/räntebufferten på i första hand sparkonto med "hög" ränta. Jag har valt Hoist spar som f.n ger 2,3% i avkastning, vilket är bättre än min bolånebank som ger 0,1%. Målet för krisfonden är satt till 75 000 kr vilket ska vara uppnått i april nästa år. Av de ca 35 000 kr jag har i räntefonder tillhör 10 000 kr krisfonden. Det fattas alltså 62 500 kr eller knappt 9 000 kr/mån, vilket känns som ett relativt ambitiöst mål. Jag hoppas att en kommande löneförhöjning och en del pengar retroaktivt ska hjälpa mig på traven.

Parallellt med att bygga upp min krisfond kommer jag att fortsätta spara i aktiefonder. Min fundering just nu är om jag ska lägga över hela mitt fondspar i indexfonder. Jag har har blivit alltmer övertygad om att aktivt förvaltade fonder inte är värt sina avgifter.

tisdag 1 oktober 2013

Tänka, känna, göra

Det här är det tredje och näst sista inlägget om kostsamma konsumtionsvanor som gått överstyr och vad som kan göras åt dem.

Som jag beskriv i föregående inlägg är tankar, känslor och beteende inblandat i negativa köpvanor.

Tankarna är den inre dialog som finns med i samband med inköp. Ofta tar de formen av att rättfärdiga det egna beteendet. Ett exempel är att skjuta upp det köpstopp man bestämt sig för i början av månaden till "nästa månad". De här tankarna kommer automatiskt och man är knappt medveten om dem, så vana följeslagare är de. Ett löfte till sig själv om att istället spara pengar i en nära framtiden är ett exempel på automatiska tankar som tar bort all oro man annars skulle känna om man gör slut på pengar man inte riktigt har. Det löftet möjliggör att plånboken öppnas för konsumtion.

Det finns många exempel på automatiska tankar och de är olika för olika människor. En del ger inga löften åt sig själv utan motiverar sina köp på andra sätt, t ex om man köper för att ge bort, då kan den återkommande tanken vara att det är viktigt att ge. Listan på exempel kan göras lång, men syftet är alltid detsamma: Att möjliggöra konsumtion. Det är viktigt att försöka bli varse vilka tankar man själv har i samband med sina besök i affärer eller framför nätsidor med beställningsvaror.

Känslorna är så mycket viktigare än vi ofta vill medge. Vi ser oss hellre som rationella människor. Att ge sig hän åt en stunds trivsel på en restaurang och äta middag ute istället för att sätta på  grytorna hemma är åtråvärt för många, inklusive mig själv. En motorcykel för motorintresserade män om har passerat 40 kan bli nästan oemotståndlig.

Lika viktiga är de känslor som kommer när man låter bli att konsumera. Det kan skapa upplevelser av obehag och nedstämdhet. Konsumtionen kan då i själva verket vara ett sätt att undvika dessa känslor. Det är viktigt att medvetandegöra vad man känner i samband med sitt köpbeteende för att upptäcka vilka motiv man har.

Handlingen som genomför köpet, påverkas av och påverkar tankar och känslor. Att sätta kontokortet i terminalen, trycka in den egna koden och bära hem sin nyinskaffade pryl omgärdas av en mängd tankar och känslor som underlättar beteendet. Beteendet i sig är också invant och bildar mönster som är både bekväma och inlärda. Vi gör som vi alltid gjort, inte som vi tänker att vi borde göra, är ett sätt att uttrycka det. Man kan fundera över sina egna beteendemönster. Vad man gör och hur man gör det.

I nästa och avslutande inlägg på det här temat ska jag skriva om vad man konkret kan göra för att skapa förändring.

måndag 30 september 2013

Think Tink?

Tink är ett tjänst som hjälper till med att hålla på privatekonomin. Man öppnar ett konto som man kommer åt både via sin dator och en Iphone app.  Jag fick tipset genom en kommentar på bloggen och har därför läst igenom Tinks hemsida där tjänsten presenteras. Sidan är snygg och det låter onekligen bra. Dina inköp kategoriseras automatiskt, det finns budgetverktyg och data kan läsas in från f.n. 12 banker och kreditkortsbolag.

Men vänta nu, den där sista uppgiften gör mig fundersam. Även om inga pengar kan flyttas genom tjänsten och Tink uppger att du kan avsluta tjänsten när du vill och att all din data då raderas utan ett spår, blir jag ändå osäker. Jag ska alltså lämna över samtliga mina bank- och bankkortssaldon till ett företag som startade 2012?

För mig som passerat 40-årststrecket och växte upp på 70- och 80-talet medför datorer och internet alltid en viss känsla av otrygghet. Visst, numera köper jag saker med bankkort över nätet, men då lämnar jag iväg uppgifter från en källa, inte den samlade informationen om hela min ekonomi. Kanske överdriver jag eller så finns det skäl att ändå vara försiktig. Låt mig ge er en inblick i hur det gick till på Hedenhös tid.

På 80-talet hade vi i skolan något kallat ADB- Automatisk databehandling. En typisk lektion såg ut enligt följande: Datorn slogs på. Vi väntade. En Floppy disk med ordbehandlingsprogrammet Word Perfect sattes in i datorn. Vi väntade. Vi skrev lite på en skärm som lyste i koboltblått. När vi sparade det vi hade skrivit väntade vi igen. Sedan var lektionen slut. Vid nästa lektion upprepades proceduren. Lärarens huvudsakliga uppgift var att gå runt till de elever vars datorer hängde sig. Många lektioner skrev jag ingenting- jag hann helt enkelt inte. 

Ok, det är inte 80-tal nu. Floppy disken är sedan länge försvunnen, skärmarna lyser inte längre koboltblått och datasäkerhet på nätet är inte samma sak som gamla PC-datorer. Men jag vet ändå att de här upplevelserna och de många debatterna om datasäkerhet och vad som händer med personuppgifter på nätet har satt en del spår i mig. Jag är helt enkelt försiktig både när det gäller datorers funktionalitet och integriteten på nätet. Kanske är det skillnad för de som vuxit upp bland datorer som i huvudsak fungerar. Kanske är debatten kring den personliga integriteten inte lika aktuell för dem. För egen del tänker jag ändå avvakta. Excel får duga så länge.

Låt mig avslutningsvis tydliggöra att det inte finns något som tyder på att Tink tar lätt på säkerheten. Vad jag med min begränsade kunskap kan se använder de vedertagna säkerhetslösningar. Det är min försiktighet som får mig att avvakta. Och möjligtvis att det är ett väldigt nystartat företag. Min bank som jag investerar mitt förtroende i har ändå funnits i över hundra år.

lördag 28 september 2013

Den främste ekonom jag känner till!

Sticker emellan mina inlägg om köpvanor och konsumtion med en kort liten betraktelse av en av de största ekonomer jag vet namnet på och också känner personligen :). 

Hushållets främste privatekonom är vår hund. Han vet exakt vilka insatser som behövs för att få största möjliga avkastning och han kan konsten att prioritera.

När han kommer in från en promenad med sambon strax före sin middag springer han snabbt fram till mig för att hälsa. I annat fall stannar han en stund och vill kela, bli kliad under halsen och helst också på magen. Men vid matdags gäller helt andra regler: Han vänder innan han ens har hunnit fram till mig.  Det är som en liten kort markering att han har sett mig och att han naturligtvis ska hälsa eftersom han är en artig hund och förstår att jag är viktig för honom. Men just då när det vankas middag, vänder han snabbfotat på klacken och försvinner som en avlöning ut i köket för att med sina olika små tricks motivera min sambo att omedelbart hälla upp en stor skål med mat.

Han sätter sig på mattkanten under köksbordet. Jag har ingen aning om vad han fått just det ifrån, men det är en signal till oss att nu är det dags för föda. Sedan cirklar han mellan sin matskål och skåpet där maten förvaras, allt ivrigare. När maten hälls upp har han ett obetalbart och nästan fanatiskt uttryck i sitt lilla hundansikte. Sedan vräker han i sig allt på ungefär 13 sekunder och tittar sig sedan omkring ungefär som om han frågade: När blir det frukost?

På promenad sniffar han omkring i buskagen. Ivrigt rör han sig från planta till planta för att på kortast möjliga tid hinna markera sin lukt så att alla andra hundar i grannskapet ska veta vem som bestämmer. Att med glada tillrop försöka få kontakt med honom då är lönlöst. Pliktskyldigt kan han vifta lite på svansen, men tittar upp gör han inte. Istället kör han huvudet ner i nästa grästuva. Han kan sedan länge till vår runda och vid det här laget vet han hur man får mesta möjliga sniffande och markerande ur dessa metrar.

Om kvällarna, när maten har serverats och sista kvällsrundan är avslutad, då sitter han plötsligt framför mig, blicken riktad klart in i min och med en trumpinne som slår mot golvet. Då duger jag. Då vill han kela och helst länge.

Nu är han ingen dum hund. Han är som sagt en riktigt slipad ekonom och förstår att ta emot det som ges. Om jag går fram till honom och sträcker fram min hand, stannar han upp och låter sig bli kliad under halsen. Samtidigt kan jag inte låta bli att notera den där blicken som han slänger åt sidan för att se om det är mat på gång. Som sagt, han är ingen dumskalle.

fredag 27 september 2013

Vanor är som gamla skor- de sitter bra

Det här är del två i inläggen om negativa konsumtionsvanor, de konsekvenser det kan få och vad man kan göra åt det. 

Att bryta invanda och negativa köpmönster är en utmaning om man har haft samma vanor i många år. Har man dessutom försökt ändra på sitt sätt att konsumera utan att lyckas kan förändringen kännas oöverstiglig.

De flesta av oss upplever att vår privatekonomi är någorlunda under kontroll. Det kan finnas krediter och blancolån som man dras med, men lönen räcker ändå varje månad till för att betala både räkningar och skulder. Problemet kan vara att det sällan blir något över. Sparandet går på lågvarv och någon egentlig buffert att tala om finns inte. Det innebär att privatekonomin är sårbar och att känslan av kontroll är ett självbedrägeri.

Det här går att ändra på om man är tillräckligt motiverad och om man vågar tänka och känna efter vilken roll konsumtionen har i ens liv.

Som jag beskrev i föregående inlägg styr tankarna och känslorna beteendet. Även det omvända gäller. Gör man på ett visst sätt får det betydelse för hur man tänker och känner.

För en del av oss är det  nästan oemotståndligt att slippa tänka efter och istället agera på impuls och hur det känns just nu. Man ser det i TV 3:s Lyxfällan var och varannan vecka: Medverkande som inte har tänkt utan bara har gjort, vilket får katastrofala följder. För de människor som alltid tänker efter, planerar och styr sina liv är detta nästan obegripligt. De sitter framför TV-apparaterna och skakar på huvudet när det ser hur människor ställt till det i sina liv.

Det är känsla, tanke och beteende som i olika stor del är inblandade i de köpmönster man utvecklar. Vissa tänker mycket och köper mer sällan. När ett köp väl genomförs är det alltid planerat. Andra köper som sagt utan att tänka efter och en del styrs i stor utsträckning av sina känslor och handlar för att må bra i stunden.

Om man kan observera sig själv utifrån och förstå hur man brukar fungera och vilka öppna och dolda motiv man har för att konsumera och om man vågar pröva olika nya vägar, både i hur man tänker och i hur man gör, då går det att skapa en förändring.

Mer om det i nästa inlägg.



onsdag 25 september 2013

Köp och må bra?


Jag kommer att skriva några inlägg om olika typer av konsumtionsvanor som kan leda till ekonomiska svårigheter och vad man kan göra åt det. Jag fick idén när jag läste köpstoppsbloggen och såg titeln "köp inte den här boken"- en av de mest träffande titlarna jag sett på en bok. 
Jag börjar med en beskrivning av beteendet som jag delvis baserar på egna erfarenheter.  

Vägen mot en bättre privatekonomi går via en mängd konkreta åtgärder för att både minska sina kostnader och samtidigt öka sitt sparande. Jag har skrivit om en del av dessa tidigare. Men det är en sak att känna till hur man borde göra och en helt annan att göra det i praktiken.

När planerna görs upp vid köksbordet för den kommande månaden är det lätt att lova sig själv att vila sitt bankkort. Där och då, under stillsam kvällstid när eftertänksamhet råder, är det lätt att genomskåda den inre dialog som brukar dyka upp i affären: "Jag köper den nu så kan jag spara resten av månaden"eller "jag behöver faktiskt de här skorna".

Väl i affären, när en åtråvärd pryl plötsligt siktas, är de eftertänksamma tankarna runt köksbordet bortblåsta och köpet genomförs fort och effektivt. Glädjen över köpet är där, likaså skuldkänslorna över att inte ha lyckats motstå impulsen. Och så den inre dialogen där inköpet rättfärdigas.

Eller. Så finns det inga tankar alls, utan bara ett vagt rus blandat med fjärilsflygande oro. Man får en närmast utomkroppslig upplevelse när man ser sina robotliknande steg manövrera den egna kroppen bort mot kassan för snabb betalning.

Även planerade inköp kan gå överstyr. En idé kan dyka upp med något man vill ha, t ex en ny platt-tv. Sedan går det inte att släppa den tanken. Istället utvecklas ett slags umgänge med tankar på nya plattv-apparater. I dessa föreställer man sig hur den sitter på väggen hemma, vad barnen ska tycka, hur bra bilden ska bli o.s.v. De här tankarna gör att man må bra, vilket också styr det egna beteendet.

Man kollar sitt banksaldo för att se om det finns pengar. Den inre dialogen hjälper till med argumenten för hur pengarna faktiskt kan räcka (även om de egentligen inte gör det). Flera butiker besöks där olika modeller och priser jämförs. När köpet väl görs, kanske med en köpkredit som man lovar sig själv att betala av på några månader, förefaller köpet vara väl genomtänkt trots att man har satt sig i skuld.

I slutet av månaden kommer eftertanken. Kanske ångrar man sig eller så är man glad för det som blivit inköpt, men känner samtidigt oro för att pengarna inte ska räcka framöver. Ofta upplever man sig otillräcklig för att man inte riktigt kan hantera sin egen ekonomi och sitt eget beteende.

Alltså behöver något göras på ett nytt sätt för att nya mönster ska uppstå. I nästa inlägg skriver jag om det.

måndag 23 september 2013

Nettospar

I ett tidigare inlägg skrev jag om hur viktigt det är att nettosparandet ökar varje månad.

Med nettospar menar jag pengar som tillförs sparande på konto eller som man köper aktier/fonder/obligationer för. Eventuell värdeökning är alltså inte medräknad. Målet är att inte använda värdeutvecklingen till konsumtion. Att ha koll på detta kan vara speciellt viktigt när man har olika banker, flera fonder, en del aktier, högräntekonto i en tredje bank o.s.v.

Jag har därför snickrat ihop en ganska enkel excelfil som anger nettospar skilt från värdeökning. I filen går också att avläsa värdeökning i procent, det totala saldot på sparandet samt utvecklingen på sparandet från månad till månad, både i kronor och procent.

Filens två översta textrader ändrar man efter egna omständigheter. Där anges de banker och sparformer man har.

I alla de ljusgula fälten skriver man in sina siffror. De vita kalkyleras automatiskt.

I den översta sifferraden vid rubriken saldo läggs ingångsvärden in. Det värden som ska anges är är det totala saldot för det egna sparandet den 31/8. Här måste all värdeökning före den 31/8 vara inkluderat.

Därefter lägger man in hur mycket man satt in i eller tagit ut från sina olika sparformerna under september (insatt/uttag) samt anger det totala saldot för varje sparform den 30/9.  Då kalkyleras värdeökningen från augusti till september. Upprepa sedan detta tillvägagångssätt varje månad.

Att fälten under den aktuella månaden ser lite konstiga ut är helt i sin ordning. Det rättas till efterhand när kommande månaders siffror läggs in.

I de solgula fälten till höger kalkyleras den sammanlagda värdeökningen för alla sparformer, värdeökningen i procent, totalt nettospar och totalt sparsaldo för den aktuella månaden.

I det brandgula fälten på högerkanten kalkyleras den total saldoförändringen i sparandet mellan föregående och nuvarande månad samt saldoökningen i procent.

Jag hoppas filen kan komma till nytta. Lycka till med ert sparande!

fredag 20 september 2013

Bostadsspelet

En karriär på bostadsmarknaden med hög belåning och många flyttar, tar en del människor från förorten till en dyrköpt lägenhet precis utanför tullarna till Stockholms innerstad på bara några år. Den snabba värdeökningen får aktiemarknaden att framstå som en sämre räntefond.

Riksbanken varnar, ekonomibloggare varnar och tidningar varnar om att hushållens belåning är för hög, men inget tycks kunna påverka skuldsättningen. Men är det egentligen konstigt? För ser du vänner och bekanta köpa och sälja lägenheter, ser hur kurvan bara tycks peka uppåt, då vill du ha en del av avkastningen. Inga varningsrop hjälper eftersom den mer närliggande informationen- ökningen i värde- talar sitt tydliga språk och vittnar om att det finns en vinst att hämta i både bättre boende och konsumtion som kan bakas in i lägenhetslånet vid en riktigt god affär.

Det går inte att förneka att lån historiskt har drivit på den ekonomiska utvecklingen. Vore det inte för lån skulle vi fortfarande bo i egenhändigt snickrade trästugor. Men frågan är när kommer vi till gränsen för det som är möjlig? Kanske är den frågan ungefär som när sportjournalister beundrande skakar på huvudet åt hundrametersmännens tider och samtidigt frågar sig hur snabbt en människa egentligen kan springa. Med sofistikerade metoder kanske både människor och finansiella system ständigt kan trimmas till bättre resultat?

Eller. Har vi helt enkelt dopat världsekonomin med för mycket pengar, vilket oundvikligen leder till kollaps? Vi vet inte när den kommer, bara att den kommer.

Bostadssektorn påminner mig om en släkting som i mitten av 80-talet blev biten av speldjävulen och skulle tjäna snabba pengar. Upplägget var enkelt. Hon skulle ge 1 000 kr till en komplett främling och sedan skulle hon få 1 000 kr vardera av 12 andra främlingar. Allt administrerades genom telefonsamtal och handskrivna listor. 1 100% i avkastning på några dagar, det är bra vinst. Släktingen hade mig att åka med i en bil för att håva in pengarna. Problemet var att människorna inte öppnade dörren när hon ringde på eller helt enkelt inte dök upp på avtalad plats. Av den förväntade vinsten blev det intet- förlusten blev exakt 1 000 kr + bensinpengar.

Om ni är med på den något svindlande parallellen så är lärdomen att man gör bäst i att amortera på sitt boende. För i det jättelika pyramidspel som bostadsmarknaden utgör står det inga tusenlappar på spel. Det handlar om hundratusentals kronor, kanske t.o.m. miljoner. Och då gäller det att inte vara den siste i raden som drar på sig jättelån innan nästa bubbla spricker. Eller: Så får man helt enkelt, långsamt och metodiskt, betala av det man är skyldig.


onsdag 18 september 2013

Spara flitigt!

I ett tidigare inlägg skrev jag om "Fyra vägar till säker ekonomi" och utlovade då ett inlägg om olika alternativ för sparande. Det kommer här.

Hur ska sparandet läggas upp om man står precis i början av sitt sparande/investerande liv? Själv har jag lockats av den ibland stigande aktiemarknaden och tänkt att jag vill ha del av den avkastningen, men ändå valt att avstå eftersom jag ser aktier som en investering på lång sikt. Saknas kontanterna samtidigt som pengarna långsamt minskar i värde p.g.a. en tillfällig svacka på börsen kan man trots sparande hamna i ekonomiskt trångmål om frysen går sönder samma vecka som kamremmen går av på bilen.

Jag har därför funderat över en sparstrategi. Jag tänker mig den dels i en form av hierarki, där vissa typer av sparande är viktigare än andra och dels valde jag inledningsvis ett tillvägagångssätt för att sparandet ska ge snabba resultat och kännas belönande.

Med sparande menar jag inte avsättning till återkommande/frivillig konsumtion under året som kortare resor, julklappsinköp, ny tv-möbel, tandläkarbesök etc eftersom det är kostnader som antingen kommer periodiskt under året eller är kostnader för sådant jag väljer att göra, men som inte är direkt nödvändiga. Alla större kostnader därutöver, som är nödvändiga ligger i buffert, t ex en kylfrys som måste bytas ut.

Hierarkin ser ut enligt följande, viktigast överst:

1. Kortsiktig buffert för (o)förutsedda utgifter. Att stå helt utan ekonomiska marginaler är direkt farligt för ekonomin. Jag har själv varit i den situationen och lösningen på problemet blir då att låna. Och på lån betalar man som bekant ränta. Storleken på bufferten är individuell och beror t ex på om man äger sitt boende eller inte. Regeln är: Ju mer du äger - desto större buffert. För egen del har jag en kortsiktig buffert på 25 000 kr. Jag har valt att sätta pengarna i en räntefond eftersom jag räknar med att 2-3 dagar för att komma åt pengarna är tillräckligt snabbt.

2. Krisfond/räntebuffert. Om man som jag äger ett boende är det viktigt att ha en räntebuffert/krisfond, t ex för att klara av längre kraftiga svängningar på räntemarknaden. En krisfond behövs även om man inte äger sitt boende, t ex om man råkar ut för en olycka eller blir arbetslös. För egen del tänker jag att krisfonden till att börja med ska bestå av 5 månadslöner.

3. Långsiktigt sparande- pension. Oavsett om man väljer att ha en pensionsförsäkring, som jag, eller om man sköter det sparandet helt själv, är någon form av långsiktigt sparande viktigt för att skapa trygghet på sikt. Jag sparar 1000 kr/mån i pensionsförsäkring samt i aktiefonder.

4. Investeringssparande. Sparande i aktier/aktiefonder, kanske i syfte att förverkliga en dröm som att sluta arbeta eller att flytta till Italien och köpa en gård? För egen del är jag f.n. försiktig med den typen av drömmar, men tycker om att läsa andra bloggar där den drömmen lever.

Snabba resultat är alltid en bra belöning. Därför var min inledande strategi att göra en sak i taget. För att få ihop en kortsiktig buffert på kort tid minskade jag under en begränsad period min konsumtion till ett minimum och sparade allt överskott. När det var klart påbörjade jag nästa sparande- till krisfonden. Denna gång något mindre fokuserat eftersom jag samtidigt började spara långsiktigt till pension och i aktiefond. Jag sparar f.n. 50% i varje alternativ. När jag nått målet för krisfonden är planen att påbörja ett investeringssparande. Jag hoppas att det ska kunna ske i slutet av nästa år.

I ett kommande  inlägg om sparande kommer jag att lägga ut en excelfil för nedladdning. Jag snickrar på den just nu och kallar den för "Nettospar".

måndag 16 september 2013

Koll på ekonomin

Kanske är det inte jättesmart, men jag har valt att leva utan betalkort. Det känns helt enkelt mycket bättre att alltid betala kontant. Jag går inte runt med lönen i fickan, jag har ett bankkort, men det är av sorten där pengarna dras omedelbart från mitt konto. Det innebär att jag inte kan dra nytta av de där 30 eller 60 räntefria dagarna som ett betalkort erbjuder, men å andra sidan slipper jag vara skyldig pengar (förutom att jag har ett jättelån på mitt boende :). Det ger mig också koll på utgifterna och mitt verkliga saldo. Det som finns på kontot kan disponeras för månadens rörliga kostnader.

Jag börjar varje månad med att låta autogirot ta sin del av pengarna för vidare färd till till sparande och räkningar. Resterande pengar förs över från lönekontot till två kortkonton, ett för mat/hushåll och ett för resten. Jag går miste om lite ränta när jag inte sätter in lönen på ett högräntekonto, kortkontot har 0,0% ränta, men jag vill inte blanda ihop mitt sparande med pengar till konsumtion. Därför har jag heller inget sparkonto i min internetbank eftersom det blir för enkelt att snabbt göra en överföring.

Jag har inget målspar för konsumtion, annat än en buffert för om frysen skulle skaka sönder. Om jag vill göra en weekendresa kan jag t ex spara pengar på lönekontot i två månader och sedan betala hela resan. Syftet är återigen att hålla isär mitt sparande från min konsumtion. Pengar som satts av till sparande är "of limits". Efter att ha prövat olika sätt att hitta en avvägning mellan konsumtion och sparande har jag märkt att denna enkla modell passar mig allra bäst.

Hur gör ni andra?


lördag 14 september 2013

Ensamma vi stå i en osäker värld

Läser i dagen DN om Lehman-kraschen och tänker på den betydelse det fick för människors syn på de finansiella systemen- och på hur ensamma vi alla står.

Lehman Brothers trodde de var osårbara, skyddade av trupperna från The federal reserve som skulle rycka in och ge krisstöd åt en bank som kanske mest av alla ägnat sig åt att bygga luftslott kring värdelösa krediter. Men när gryningen kom stod de ensamma på slagfältet. Ingen kom till deras undsättning och de föll, hårt och skoningslöst. Det blev startskottet till en av de största finansiella kriserna världen skådat. Banker slutade lita på varandra, stater fick knappt låna pengar och normala finansiella spelregler sattes ur spel. Trots ekonomisk kris sköt räntorna i höjden. För mig och min sambo, som köpte lägenhet i efterdyningarna innebar det en kraftig merkostnad.

Framförallt blev vi många som insåg hur sårbar världsekonomin är och hur ensamma vi alla är som ska försöka klara av våra ekonomiska liv mitt i kriser skapade av komplett galenskap. För även om det länge var Lehman brothers livhank att låta banktjänstemän sätta nya och högre värden på låntagares krediter, för att i sin tur kunna belåna dem ytterligare, innebar det inte att människors förmåga att betala sina skulder ökade.

Det är ensamma vi är. Och ensamma måste vi se över vårt hus och försöka orientera oss i en osäker värld. Jag tycker inte om att svartmåla framtiden, den kan lika gärna bli ljus som mörk, men det är viktigt att lära av erfarenheten. En bank föll och de ekonomiska grundvalarna skakade. Alltså har det hänt och kan naturligtvis hända igen. Det enda vi kan göra är att ta hand om oss själva och vår ekonomi, just nu. Bara nu kan vi påverka- om framtiden vet vi inget.

Det här innebär också en möjlighet. Att vi tar ansvar för våra liv, lär oss om ekonomi, fattar genomtänkta beslut och har åtminstone någon slags beredskap om det går åt pipsvängen med världsekonomin. Alltså gör man bäst i att inte satsa allt man äger och har i aktier, eller tro att det egna boendet ska segla iväg på en ständig framgångsvåg och blir alltmer värdefullt. Sprid riskerna, spara pengar, dra ner på kostnaderna och bygg trygghet för framtiden. Och sedan, mitt i alltihop, försök ändå ha lite roligt precis just nu.

torsdag 12 september 2013

Köp inte aktier - om du saknar kunskap!



I ett tidigare inlägg har jag skrivit om varför jag f.n. hellre sparar i fonder än köper aktier. I det följande ska jag utveckla den tankegången ytterligare. Det var en kommentar från läsaren Newman som gav mig idén.

Det är en vanlig uppfattning att det är bättre med aktieköp än sparande i fonder. Ett tips som ofta förs fram är att köp av aktier i ett investmentbolag är som att spara i fonder, men utan att behöva betala några avgifter till förvaltaren. Det är ett tveksamt påstående och den avgörande skillnaden är den kunskap som behövs för att kunna analysera ett bolag jämfört med en bred indexfond. Den information som finns att tillgå för att bedöma fonder är relativt enkel att ta till sig och med en smärre ansträngning går det att ta reda på vilka fonder som fram tills nu har gjort ett bra jobb. Aktier däremot kräver helt andra kunskaper Låt mig ta ett exempel.

I slutet av november 2011 startar Spiltan en fond för investering i investmentbolag. En förvaltare har aktivt viktat fonden för att sedan förvalta den passivt till en avgift på 0,20%. Det är en bred fond eftersom många företag finns representerade i fonden genom investmentbolagen. Till sin konstruktion har den vissa likheter med en indexfond.

Ungefär vid samma tidpunkt, inom en tidsrymd på ca 1 ½ månad, publicerar Avanza Placera tre separata aktieanalyser om Lundbergsföretagen, Industrivärden och Ratos. Av dessa kan man utläsa följande:

1. Under rubriken “Lundbergs lockar minst av investmentbolagen” skriver Leif Pettersson att Lundbergs ratas.
2. Industrivärden ratas under rubriken “Hög risk i Industrivärden!"
3. Under rubriken "Ratos – en aktie för den långsiktige" menar Leif Pettersson att aktien är ett intressant innehav I en långsiktig portfölj.

Så hur gick det?

Sedan november 2011 har Spiltan aktiefond Investmentbolag gått upp med 64%. Lundbergsföretagens B-aktie har stigit med 39% och Industrivärdens C-aktie har stigit med 53%. Och så Ratos B-aktie - som har minskat med 16%.

Det är alltså inte enkelt att köpa aktier i investmentbolag – om man inte vet vilket bolag man ska köpa dem i. Det är inte heller enkelt att skaffa sig rätt kunskap och veta vem man ska lyssna på. Speciellt när analyserna är undermåliga.

Jag tror egentligen det bara finns två råd om man ska investera i aktier:

1. Lyssna inte på någon. Tänk själv. Kan du inte tänka själv om aktier - köp inte.
2. Skaffa dig kunskap, mycket kunskap, om de företag du tänker investera i.

Annars- spara i breda indexfonder.

tisdag 10 september 2013

Respekt för pengar

Min mamma, dotter till en hemmafru och en snickare, växte upp på 30- och 40-talet. Som liten sålde hon handplockade blåbär för 60 öre/litern och efter folkskolan började hon arbeta som sömmerska i en av Göteborgs många textilfabriker. Min pappa arbetade med tillverkning av strumpor och blev så småningom förman innan hela textilindustrin blev utkonkurrerad av fabriker i Taiwan. Pappa förlorade sitt jobb och gick arbetslös ett år, innan han fick arbete som vaktmästare på ett kontor.

Tillsammans tjänade mina föräldrar inte mycket, men de klarade sig och trots låga löner lyckades de spara pengar. I början av 70-talet hade de råd med kontantinsatsen till en villa utanför Göteborg. Fram tills dess hade de aldrig tagit ett lån, ännu mindre köpt något på kredit. Att de med sina små inkomster kunde köpa ett hus beror på en sak allena: De hade respekt för pengar. Möblerna som köptes till det nya huset betalades med pengar de sparade ihop och familjebilen blev utbytt först när de hade råd. Kort sagt: de levde på sina inkomster.

Själv förlorade jag respekten för pengar ett antal år på de sena 90-talet. Jag började tro på ständig ekonomisk tillväxt och att nya lån - på ett boende som aldrig skulle sluta öka i värde - kunde finansiera en livsstil med långa resor och prylar. Det slutade med flera blancolån, ständig stress och till slut ett uppvaknande - jag betalade av mina krediter och började spara.

Idag har jag återknutit mitt ekonomiska liv till det jag fick lära mig som barn. Jag försöker visa respekt för pengar och jag lever på min inkomst, inte på lånade pengar. Jag minns också min mammas ord om att spara pengar varje månad. Ibland när utgifterna för familjen blir stora kan det handla om hundra kr.

Hundra kronor är inte mycket, hundra kronor har alla råd med. Många hundralappar blir mycket pengar.

lördag 7 september 2013

Fyra vägar till säker ekonomi

Det är svårt att få ihop alla delarna i en familjeekonomi. Hur mycket ska gå till sparande, hur mycket till amortering? Ska sparandet gå till en krisfond/räntebuffert ifall bolåneräntan drar iväg, eller ska överskottet varje månad investeras i aktier och fonder för att uppnå långsiktig tillväxt? En del säger att det bara är dumt att amortera eftersom avkastningen blir större över tid på aktiemarknaden än vad bolånen kostar i ränta. Andra väljer ökad trygghet och amorterar i hög takt. Svårigheten att välja består i den uppenbara begränsningen i ekvationen; de egna pengarna. De räcker helt enkelt inte till allt på en gång, i alla fall inte i den utsträckning man skulle vilja.

Jag har funderat över vilka principer som är viktigast för att ständigt gå i en riktning mot en allt säkrare egen ekonomi samt i vilken ordning det är vettigt att påbörja sparande i olika alternativ. I det här inlägget börjar jag med de principer jag tror på och numera faktiskt följer. I ett kommande inlägg ska jag skriva om olika sparalternativ.

1. Låna aldrig pengar till konsumtion, inte ens privat av kompisar. Köp inga nya bilar, båtar, datorer eller väderstationer på kredit. Inte under några omständigheter. Glädjen över det man skaffat sig avtar snabbt, avbetalningarna gör det inte. Att låna pengar känns som ett naturligt beteende om det upprepas ofta. Det är inte naturligt, tvärtom gröper det stora hål i ekonomin och begränsar friheten både i nuet och för framtiden.

2. Se till att ditt nettosparande ökar varje månad, om så bara med 100 kr. Med sparande menar jag sparande i krisfond/räntebuffert, långsiktigt sparande i aktier, fonder eller på konto. Här avses inte sparande för konsumtion som köp/reperation av bilar, pengar till resor eller annat. Tillväxten på befintligt kapital medräknas inte och inte heller eventuell nedgång. Principen är enkel och följs den är man säker på att man lever på de pengar som lönen ger varje månad och inte mer.

3. Amortera på bolånen varje månad. Egentligen behöver inte mer sägas. Ständig amortering leder till minskade bolån och därmed ökad säkerhet i den egna ekonomin eftersom skyddet mot eventuella bubblor på bostadsmarknaden blir större. Har man inga bolån och ändå bor bra är man bara att gratulera.

4. Skapa ordentliga marginaler genom att pressa ner månadskostnaderna. Se över elavtal, telefonabonnemang och försäkringar. Handla mat klokt genom planerade inköp, där finns stora pengar att spara.

Visst, det krävs mer om man vill skapa ett stort ekonomiskt överskott, men det här är en bra grund att stå på och ger ständigt ökande stabilitet i den egna ekonomin.

torsdag 5 september 2013

Pensionsförsäkring - varför inte?

Jag sparar sedan ett år i en traditionell pensionsförsäkring. Sparformen har fått mycket kritik eftersom skatteeffekten på lång sikt kan bli en förlustaffär. Även om sparande upp till 12 000 kr/år ger 30% tillbaka på skattsedeln innebär avkastning över tid att det betydligt högre beloppet inkomstbeskattas när pengarna börjar tas ut. Dessutom äter bankens avgifter upp en del av kapitalet under årens lopp och man går miste om den eventuellt större avkastning pengarna hade kunnat ge investerade i aktier. Inte mycket som talar för en pensionsförsäkring alltså. Och ändå tror jag att det är en god affär för mig. Det finns tre skäl till det:

1. Jag använde sparande i traditionell pensionsförsäkring som ett förhandlingsargument när ett av våra bolån fick ny bindningstid och lyckades pruta 0,15%  extra. När ytterligare en del av lånet bands om nu i september fick vi behålla samma rabatt även på det lånet. Effekten blir märkbar eftersom vi har stora bolån och jag räknar det som en direkt avkastning på insatt pensionskapital. Eftersom rabatten på bolånet inte lär blir större är dock avkastningen (i procent) avtagande i förhållande till det kontinuerligt ökade pensionssparandet. Därför behöver jag fler skäl:

2. Jag har särskilt avsatt skattereduktionen (3 600 kr/år) och investerar det i fonder och så småningom aktier. Förhoppningsvis ger detta en god avkastning som kompenserar för både bankavgifter och framtida skatt.

3. Min plan är att leva till pension så mitt sparande avspeglar min positiva syn på framtiden. Och skulle jag falla av pinn i förtid, förlorar jag ändå allt jag har sparat, oavsett om det är ett bundet spar eller inte.

Naturligtvis passar det inte alla att sätta undan pengar som inte kan åtnjutas förrän om ett antal år, men för mig som tidigare mest hade skulder, känns det som en utmärkt idé.

måndag 2 september 2013

Skuldkvot


Jag läste Per Pennings inlägg Skuldfri snabbt och blev jag inspirerad. Jag byggde vidare, la till och drog ifrån på hans bifogade excelfil ”Befriad”. Resultatet är en fil av vilken man kan avläsa sin skuldkvot (total lånesumma/disponibel inkomst X 100= skuldkvot i procent) och sin räntekvot (räntans del av disponibel inkomst per månad uttryckt i procent). Filen tar hänsyn till förväntad löneutveckling och jag har också lagt till kalkylering av amortering och ränta med hänsyn tagen till skattereduktion. Kalkylen beräknar för 21 år framåt.

Som jag skrivit om i ett tidigare inlägg har jag svårt att se hur vi ska kunna bli helt skuldfria inom överskådlig framtid (även om vi arbetar på det). Jag har därför kallat filen ”Skuldkvot 200% vilket motsvarar det mål som Riksbanken satt upp som en rimlig nivå på skuldsättning för hushållen. Med en skuldkvot på f.n. 502 % har vårt hushåll minst sagt en bit kvar. Om vi amorterar 5000 kr i månaden med en ökning på 600 kr/månaden varje år tar det 15 år. 

Alla röda siffror i filen fylls i med egna siffror och därefter kalkyleras resultaten. Ange storleken på lånen, det finns plats för fyra st, och vilken ränta varje lån har. En genomsnittlig ränta räknas fram som används i kalkylen för år 1. Därefter används den siffra du anger som den genomsnittlig låneräntan under lånets resterande löptid. Jag tror på 5%.

Ange också hur mycket du vill amortera per år (i exemplet 5000 kr/mån) och hur mycket du avser öka amorteringen per månad kommande år (i exemplet 600 kr).

Ange avslutningsvis hushållets löneinkomst/månad efter skatt. Kalkylen tar inte hänsyn till andra typer av inkomster som t ex barnbidrag. Till sist anger du den genomsnittliga löneökningen som du uppskattar per år. Om man ser mörkt på framtiden går det att skriva in ett minusvärde. Som "anonym"  påpekat i kommentatorsfältet är löneökningen densamma i procent före såväl som efter skatt. Jag har därför uppdaterat det här inlägget.  

Lycka till!