Håll i dina pengar!

Har precis sett del två av en brittisk dokumentär som handlar om George Abrue, en bedragare som genom ett kriminellt nätverk lurade av brittiska medborgare 200 miljoner kronor. 

De använde övertalning, påtryckningar och rena hot för att få människor att investera i falska värdepapper. Det är smärtsamt att se den 91-årige man som lurades på över 1,5 miljoner kronor genom upprepade köp av aktiebrev som helt saknade värde. Det går att förstå hur smarta bedragare kan lyckas lura en mycket gammal man som vill tro gott om människor och samtidigt tjäna pengar. Svårare att förstå är alla de övriga, betydligt yngre människor vars pengar faller i händerna på svindlare sedan de lurats att köpa falska värdepapper.

Jag tänker likadant varje gång jag hör talas om den här typen av bedrägerier. Hur är det möjligt att någon lämnar ifrån sig pengar till kompletta främlingar som hör av sig via mail och per telefon. Men det är möjligt. Om och om igen. Och det finns naturligtvis förklaringar. De som deltog i serien var helt vanliga normala människor som i efterhand ångrade sig bittert och inte kunde förstå hur de kunde vara så dumma att de låtit sig luras av bedragarnas övertalningsteknik.

Sanningen är väl att vi är många som under de rätta omständigheterna skulle kunna råka ut för samma sak. De använder sig av tekniker där med mycket goda och genomtänkta argument styr samtalet i en given riktning. De har förberedda svar på alla invändningar och målet är att kontrollera samtalet och förhindra dig från att kunna tänka efter och komma åt den naturliga försiktighet som de flesta människor besitter. Löftet om att tjäna mycket pengar blir också oerhört lockande vilket sänker guarden hos människor som normalt tänker efter både en och två gånger.

Kanske är det den största lärdomen av en sådan här dokumentär att aldrig lämna ifrån sig initiativet till sin egen ekonomi till någon annan. Och då gäller det inte bara i sammanhang där man tror sig vara utsatt för bedrägeriförsök utan överhuvudtaget. Kanske gör man bäst i att inte låta finansiella rådgivare tala om för en hur man ska investera eller för övrigt styra över hur man ska använda sina pengar. Om man gör egna val och avkastningen blir nedslående har man bara dig själv att skylla. Och det är kanske bättre än att behöva gräma sig över någon annans misstag.

Avslutningsvis kanske det är på sin plats att säga att man aldrig, förutom på människor i den närmaste kretsen, ska lita på någon när det gäller pengar. Det är ett krasst och kanske trist konstaterande. Men jag ser ingen annan möjlighet. Inte i den här världen.