Månadsrapport Augusti 2013

Mina tillgångar är den 31/8, 78 017 kr och min del av hushållets skulder är över 2 miljoner kr. Det blir startpunkten för den här bloggens månadsrapportering: En skuldkvot på 502% och en soliditet på -93%. Med andra ord är jag skuldsatt över öronen.

Min innehav i räntefonder och det jag har på sparkonto är min buffert, alltså precis över 39 000 kr. Det är för lite och i första hand ska jag spara mer på konto. Mitt primära mål är en buffert på 75 000 kr som jag hoppas ha sparat ihop senast i april nästa år.

Jag tror på att göra flera saker samtidigt. Därmed kommer jag att att börja amortera den sista september. Parallellt ska jag jag spara i fonder och så smått kommer jag att börja investera i aktier. I takt med att jag ökar aktieinnehavet kommer jag att minska nyköp i fonderna. Jag har även en pensionsförsäkring och i ett senare inlägg ska jag gå in närmare på varför. Mitt samlade sparande kommer de närmaste månaderna vara 7 000 kr/månad (amortering oräknat).

Jag har inget bestämt rikedomsmål med mitt sparande, alltså bli miljonär inom si eller så lång tid. Det ligger inte riktigt för mig att sätta upp den typen av mål, även om jag kan inspireras av andra som gör det. Däremot vill jag känna en viss ekonomisk trygghet i tillvaron och inte behöva oroa mig över framtiden. Och jag vill ha roligt längs vägen.

Även om min ekonomiska situation nu är oerhört mycket bättre än för några år sedan är jag inte nöjd med den höga belåningen. Alltså är amortering på bolånet prioriterat. Jag kommer att börja med 2 500 kr/mån (5 000 för hela lånet). Målet är att få ner skuldkvoten kraftigt på ett antal års sikt. Nästa inlägg skickar jag med en excelfil som kan laddas ner från sidan och där man kan räkna på sin skuldkvot. Inspirationen kommer från bloggaren Per penning.

Leva billigt

Under ett års minskade jag mina kostnader avsevärt, betalade av en blancoskuld avslutade mitt kreditkort, sålde massor av saker på Blocket och sparade ihop knappt 50 000 kr som jag har investerat i fonder och (lite) aktier. Där står jag nu, precis i början av mitt långsiktiga sparande. Målet är trygghet, att ha tillräckligt för att livet ska bli roligt och kanske någon gång i framtiden kunna realisera drömmar, som att kunna arbeta mindre. Vårt hushåll har bolån och jag har en studieskuld, i övrigt alltså inga krediter.
Förutom att jag slipper onödiga räntekostnader och avbetalningar (det är verkligen pengar i sjön) gjorde jag ett antal saker under året för att minska mina levnadskostnader. Och det är nog den största vinsten att jag lyckades få bort en del dåliga vanor. Jag gjorde följande:

1. Tecknade nytt elabonnemang
2. Behöll min gamla mobil och tecknade ett billigt abonnemang som inkluderar det mesta (finns flera)
3. Sa upp dagstidningen i veckorna och tog en helgprenumeration (hinner ändå bara läsa tidningen då)
4. Gick ur facket, men stannade kvar i A-kassan.
5. Slutade konsekvent att småhandla. Bara 1 kopp kaffe/vardag kostar ca 4-5000 kr/året (om man handlar den billigt). Det här sparade mig mycket pengar.
6. Tog med mig matlåda till arbetet. Sparade mig ca 13 000 kr på ett år.
7. Hade en snäv matbudget på ca 1 500 kr/månad och person. Då ingick även hygienartiklar och förbrukningsartiklar i det. Vi åt mycket blodpudding och falukorv det året. Nu har vi ökat den till 2000 kr/person, det räcker utmärkt och vi äter bra.
8. Höll matbudget bl.a. genom att ta bort klistermärket "ingen reklam tack" på ytterdörren och scannade  genom samtliga materbjudanden. Gjorde sedan en inköpsresa i början av veckan och plockade russinen ur kakan.
9. Köpte nästan inga nya kläder (tråkigt, men det sparar mycket pengar). Dock får man tvätta ofta ;).

Mest pengar sparar jag dock sedan några år på att inte äga en bil. Min transportkostnad är därför bara 800 kr/månad. Att avstå från bil är bland det bästa jag gjort ekonomiskt och eftersom vi bor relativt centralt i tätort behövs bil sällan. Dessutom slipper jag tillbringa tid i bilköer.

Sammanlagt var min del av de totala kostnaderna under det här året 5 800 kr/mån Men då ingick allt inkl. 1 800 kr till CSN (kostnader för bostaden ej medräknat). Resten av min lön gick till att betala av dåliga krediter. Resultatet är att jag fått en ekonomi i balans, har både betydligt lägre fasta kostnader än tidigare och inga onödiga lån att betala av.

Det är en skönare känsla än jag hade kunnat föreställa mig att inte behöva börja månaden med att betrakta mitt lönesaldo och veta att det inte kommer att räcka. Nästa steg är att spara mer och ta sig an bolånen. De är på tok för höga.

Aktier eller fonder?

För att besvara frågan om jag ska investera i aktier eller fonder var jag tvungen att ta ställning till vem jag litar mest på: Mig själv eller någon som historiskt har fått investeringar att växa. Frågan är i skrivande stund enkelt besvarad eftersom jag vet  för lite om aktier. Jag valde fonder och tog Morningstar till hjälp. Jag har tittat på följande fyra aspekter:

1. Risknivå. Jag har valt aktiefonder och risken är därmed generellt hög. Jag sprider risken genom att välja fonder inriktade mot olika marknader. I jämförelse med att investera i aktier är detta en av fondmarknadens få unika styrkor att inte behöva vara hänvisad till enbart nordiska och nordamerikanska börsnoterade bolag.

2. Investeringstakt. Jag har valt att månadsspara. Risken blir för stor om en större investeringen görs vid ett tillfälle. Går fonden ner med 50% krävs det 100% uppgång enbart för återhämtning.

2. Fondernas avgifter. Höga avgifter måste vara ordentligt motiverade i uppvisat resultat och kopplas därmed till historisk avkastning.

3. Historisk avkastning. Jag har tittat på om fonderna har slagit sitt jämförelseindex och sin egen fondkategori varje år de senaste 4 åren (jag bortser från innevarande år). Om avgiften är mycket låg eller obefintlig vill jag att fonden har presterat bättre än sin kategori varje år samt överstigit sitt index minst två år av 4. Är avgiften högre har jag varit skeptisk om fonden inte presterar bättre än både sitt index och sin kategori, varje år. Framförallt storbankerna utnyttjar sin starka ställning på marknaden och tar ut höga avgifter för fonder som nästan aldrig når upp till jämförelseindex. Därmed inte sagt att alla storbankernas fonder är dåliga.

Mitt sätt att titta på historisk avkastning skiljer sig från hur Morningstar gör sina analyser. Deras rating bygger på att fonden sammanlagt presterar bättre än sitt jämförelseindex över längre tid. Det innebär att en fond kan prestera sämre än jämförelseindex flera år i rad, men p.g.a. två riktigt goda år ändå få en rating på 5 stjärnor. Jag tycker det är tveksam betygssättning. Ta Handelsbankens amerikafond som exempel:

Av tabellen framgår att fonden inte klarade av att prestera bättre än sitt index vare sig 2011 eller 2012 och ändå har den 5 stjärnor i Morningstars rating. Med tanke på den höga avgiften (1,6%/år) är det högsta betyget omotiverat.

Jag använde Morningstars guide för att analysera fonderna, men bara delvis eftersom den procentuella utveckling anges för det senaste året eller för flera år sammanlagt, inte för varje år separat.

Något jag inte har tittat på är "vinnarfonderna" de senaste 3 månaderna, vilka som köpts mest den senaste veckan eller vilka fonder som har köpts mest totalt. Jag gör heller inga försök till analyser av de bolag som fonderna investerar i. Det skulle helt enkelt bli alldeles för tidskrävande.

Här följer vilka fonder jag valde och hur jag resonerade:
1. Avanza Zero (27%). Det är en utmärkt indexfond, helt gratis att investera i. Dessutom har den överstigit index och sin kategori varje år de senaste fyra åren.
2. SPP Amerika (13%). Indexfonden klarar med nöd och näppe det historiska avkastningskravet. Ett viktigt skäl till investering är att den ger mig täckning i Nordamerika samt att den är mycket billig.
3. Didner & Gerge småbolag (15%). Trots att fonden ligger precis under sitt index 2011 väljer jag att köpa eftersom den med råge presterat bättre än kategori och index två av åren. Avgiften är medelhög (1,39%).
4. Danske invest global index (27%). Även denna fond klarar avkastningskravet precis på håret, men den är relativt billig och ger mig spridning i risk eftersom den investerar globalt.
5. Handelsbanken Europa selektiv (18%) investerar som namnet avslöjar i utvalda bolag i Europa. Den klarar inte heller riktigt avkastningskravet eftersom den inte presterar bättre än fondkategorin 2009, men ligger klart över kategorin övriga tre år. Fonden överstiger även index samtliga fyra år. Därmed är köp motiverat för mig.

Av sammanlagt fem aktiefonder har jag tre indexfonder och det är ingen tillfällighet. Det är svårt att slå kombinationen låga avgifter med resultat som är acceptabla.

Även om jag fortfarande inte har kunskaper i tillräcklig omfattning för att påbörja några investeringar i aktier tar jag steg i den riktningen. För närvarande läser allt jag kan komma över. En blogg som mycket informativt och generöst delar med sig av sina kunskaper är Lundaluppen. Under hösten ska jag investera i mina första aktier och då kommer jag att skriva om det. Jag har lite aktier sedan tidigare, men det faller mer under kategorin "roll the dice", alltså är det rena lottköp och inget som ingår i en investeringsfilosofi. Tills dess har jag kvar mina fonder, sen får jag se...

Rörligt!

Frågan om man ska välja rörlig eller fast boränta har lika många svar som det finns människor som frågar. Jag tror på (nästan) rörlig ränta och i det följande ska jag argumentera för varför. Först gör jag två antaganden.

Mitt första antagande är ganska självklart. De flesta som köper bostad har bolån under lång tid, oftast i tiotals år. Och säljer man sin bostad köper många en ny, ibland en dyrare med påföljden att det amorterade bolånet ökar igen, fast nu på en ny och kanske större bostad. I alla händelser får husägare och bostadsrättsinnehavare tugga i sig att bolån är en stor del av ens ekonomisk liv, vare sig man vill det eller inte. Det här leder fram till min första slutsats: Titta på bolånekostnaden över tid och totalt, istället för att stirra blint på den kommande månadskostnaden.

Mitt andra antagande är att det inte går att sia om framtiden, bara att lära sig av historien och fatta genomtänkta beslut i nuet. Slutsats nummer  två: Det går inte att förutse de framtida boräntorna. Det om något, har de senaste 10 åren lärt oss.

Istället väljer jag att förhålla mig till fakta: Flera banker publicerar historiska räntor på sina hemsidor. Nordea är den bank som lämnar ut uppgifter som sträcker sig längst tillbaka i tiden. Jag har därför ställt samman deras boräntor med olika bindningstider nedan och räknat ut den genomsnittliga räntan för varje bindningstid. Jag avstår från att väga ihop uppgifter från andra banker p.g.a. att spridningen i räntenivåer mellan bankerna är obetydlig. Så här ser listan ut:


Den 1-åriga räntan har funnits som alternativ alldeles för kort tid och därmed bortser jag från den, trots det låga medelvärdet. 3-månadersräntan (4,8%) däremot har funnits som valbart alternativ i nästan 17 år, alltså i både hög- och lågkonjunktur.  Det är det billigaste alternativet. Inte ens om man bortser från de dyra ränteåren i början av 90-talet och jämför från samma startpunkt som 3-månadersräntan hjälper det tvååringen eller femåringen. Genomsnittlig ränta från 1996 är 5,12 respektive 5,8 % för de båda bindningstiderna. 1 procents skillnad i ränta i 17 år kostar 238 000 kr extra totalt för ett lån på 2 miljoner kr och då är hänsyn tagen till skattereduktion. Alltså lär man av historien och väljer rörlig ränta om man räknar med att ha bolån under många år?

Det enda skälet till att välja bunden ränta skulle vara om man kan förutse när räntecykeln når sin bottennivå och alltså pricka rätt med bindningstider så att man binder när räntan är låg och sitter tryggt med fasta räntekostnader när räntan går upp. Säkert finns det några som har haft tur, men jag vågar inte göra min ekonomi till ett lotteri och sia om framtiden är det ju som sagt ingen som kan.

Nu räcker det inte med att enbart välja (nästan) rörlig ränta och se fram emot lägre kostnad. Under vissa perioder ligger den korta räntan högt och pressar privatekonomin. Jag tycker därför som (bl.a.) Günther Mårder, Nordnet, att man ska lägga undan pengar i en särskild räntebuffert, framförallt för att begränsa risken att behöva ta av andra pengar eller sälja tillgångar. Dock tror jag inte på att köpa aktier för buffertpengarna. Tror mer på kort räntefond för att undvika risk. På det här sättet skapar jag min egen trygghet och slipper betala ofantligt mycket pengar för den "försäkring" som bankerna erbjuder. Det här förutsätter naturligtvis att det finns utrymme i den egna ekonomin. Men saknar man det är frågan om man överhuvudtaget ska våga sig på att köpa en bostad? Om man nu Iägger till att det fortfarande finns något som heter ränteskillnadsavgift är frågan fullständigt avgjord. Rörligt är bäst även i tider då tidningarna börjar fyllas av gissningar om framtida räntehöjningar. 

Avslutningsvis kanske något tycker att mina slutsatser baserade enbart på division av historiska räntor är lite för enkelt? Jo det är enkelt, och inte alls krångligt. Framförallt är det enklare än att gissa framtiden.

Krasst ekonomiskt

Min sambo sa med öppet ansikte och klar blick: "pengar har inga känslor". Det var för några år sedan, jag skulle betala en skuld och kände mig nedslagen eftersom min plånbok just då var oförskämt tunn. Att säga att hon har rätt är att slå in en öppen dörr, likväl är det ibland obarmhärtigt nödvändigt att påminna sig om vad pengar är. Det hon menade den där gången är att även om pengar väcker mycket känslor, både positiva när man har dem och negativa när man är utan, är ekonomisk verklighet, fall man vågar se det, både hänsynslös och nästan brutal. Eller med andra ord; krass. Banken kommer inte att vänta på sina pengar för att du har en dålig dag. Skattemyndigheten bara drar pengarna från ditt skattekonto om de har en fordran och bryr sig inte om ifall du har varit sjuk. Alltså ingen idé att inbilla sig att pengar växer på träd eller att lån är en slutgiltig löning på en knipa eftersom dessa också ska betalas tillbaka. Det finns ingen annan utväg än att betala in slantar man är skyldig och sedan vänta på nya pengar för att kunna köpa något man vill ha eller spara för att bli rik. Det betyder inte att jag avstår från att drömma, bara att vägen mot drömmen kräver krasst ekonomiskt tänkande.

Jag gick för några år sedan igenom ett ekonomiskt stålbad och rensade upp bland mina krediter samtidigt som jag levde på knapphetens gräns i ungefär ett år. Det var roligt att se hur mina skulder minskade, men också pinsamt jobbigt att upptäcka hur beroende jag varit av att konsumera. Jag kommer att skriva om mina erfarenheter och vad jag hela tiden lär mig.

Jag följer ett antal bloggare. En av dem är  Per Penning vars välskrivna blogg jag gärna läser. Jag har använt mig av några av de excelark som han generöst delat med sig av. Jag tänkte därför bjuda tillbaka. I ett kommande blogginlägg kommer jag att skriva om skuldkvot  och skicka med ett excelark där man kan räkna på den och lite annat.

Om det behövs en ny ekonomiblogg 2013 vet jag inte. Men det visar sig väl.