Krasst ekonomiskt

Min sambo sa med öppet ansikte och klar blick: "pengar har inga känslor". Det var för några år sedan, jag skulle betala en skuld och kände mig nedslagen eftersom min plånbok just då var oförskämt tunn. Att säga att hon har rätt är att slå in en öppen dörr, likväl är det ibland obarmhärtigt nödvändigt att påminna sig om vad pengar är. Det hon menade den där gången är att även om pengar väcker mycket känslor, både positiva när man har dem och negativa när man är utan, är ekonomisk verklighet, fall man vågar se det, både hänsynslös och nästan brutal. Eller med andra ord; krass. Banken kommer inte att vänta på sina pengar för att du har en dålig dag. Skattemyndigheten bara drar pengarna från ditt skattekonto om de har en fordran och bryr sig inte om ifall du har varit sjuk. Alltså ingen idé att inbilla sig att pengar växer på träd eller att lån är en slutgiltig löning på en knipa eftersom dessa också ska betalas tillbaka. Det finns ingen annan utväg än att betala in slantar man är skyldig och sedan vänta på nya pengar för att kunna köpa något man vill ha eller spara för att bli rik. Det betyder inte att jag avstår från att drömma, bara att vägen mot drömmen kräver krasst ekonomiskt tänkande.

Jag gick för några år sedan igenom ett ekonomiskt stålbad och rensade upp bland mina krediter samtidigt som jag levde på knapphetens gräns i ungefär ett år. Det var roligt att se hur mina skulder minskade, men också pinsamt jobbigt att upptäcka hur beroende jag varit av att konsumera. Jag kommer att skriva om mina erfarenheter och vad jag hela tiden lär mig.

Jag följer ett antal bloggare. En av dem är  Per Penning vars välskrivna blogg jag gärna läser. Jag har använt mig av några av de excelark som han generöst delat med sig av. Jag tänkte därför bjuda tillbaka. I ett kommande blogginlägg kommer jag att skriva om skuldkvot  och skicka med ett excelark där man kan räkna på den och lite annat.

Om det behövs en ny ekonomiblogg 2013 vet jag inte. Men det visar sig väl.