Jag har funderat mycket över hur sträng jag ska vara när det gäller min ekonomi. Det tycks som om när jag satt upp sparmål dröjer det inte länge förrän jag vill överge dessa och inta en betydligt mer avslappnad attityd till framtiden och istället köpa på mig en del saker som jag vill ha. För ska sanningen fram tycker jag om att konsumera. Å andra sidan kan jag bli kallsvettig när jag konsumerar för mycket och pengarna försvinner ur min hand istället för in på ett konto för att säkra framtiden.Så hur gör man då för att hitta balans i sin tillvaro? För att både känna en relativ ekonomisk trygghet i sitt liv och samtidigt kunna ha roligt just nu?
Det enkla svaret är: Jag vet inte. Jakten på den perfekta avvägningen mellan återhållsamhet och slöseri förefaller snarast evig. Däremot vet jag följande:
1. Jag vill inte ägna mig åt besinningslös konsumtion utan marginaler
2. Jag vill inte försöka bli rik eftersom jag då skulle tvingas underkasta mig en typ av sparande/investeringar som jag inte har ork för samtidigt som jag allvarligt måste se över mina inkomstkällor på ett sätt som jag inte är intresserad av. Förstå mig rätt, jag har naturligtvis inget emot pengar- jag vill bara inte för stor del av min tid åt att försöka komma åt dem.
Alltså funderar jag över hur man sköter sin ekonomi i utrymmet mellan rikedom och skuldsättning, dvs där det finns ett visst överskott att fördela. Antingen på inköp- och då inte bara på prylar utan framförallt på upplevelser - eller på tryggheten. Frågan är alltså hur mycket man egentligen behöver sätta undan för buffert, krisfonder, framtidsfonder, pensionssparande, amortering etc. När är det egentligen tillräckligt för att man ska vara tillräckligt säker på att inget ekonomiskt ont, i ett värsta scenario, kommer att drabba en med full kraft och lämna en försvarslös inför samhällslivets hårdhet?
Jag har inget svar på den frågan. Jag vet att jag skulle vilja ha 300 000 kr på ett konto som bara står där ifall att- men vet inte om det är värt besväret att spara ihop de pengarna. Kanske räcker det med 25 000 kr för att kunna ersätta ett trasigt kylskåp? Fast det känns ändå väldigt osäkert att inte ha mer. Frågan hänger också samman på hur jag ser både på samhällets som min egen framtid. Kommer jag att få ha jobbet kvar? Är jag attraktiv på arbetsmarknaden också om 10 år?
Eftersom jag ständigt ändrar mitt svar på frågan om hur mycket pengar man egentligen behöver ha undanstoppade återkommer jag också till en annan fråga varje månad när lönen satts in på mitt konto: Sparar jag tillräckligt av lönen nu eller kan jag spara lite mindre och köpa lite mer?
