Månadsrapport oktober 2013

När oktober månad nu strax är slut och vi går in i den gråaste av årets alla månader är ett ljus i mörkret för mig att jag ökat mitt nettospar med 8 000 kr:

1000 kr har gått till pensionsspar, 3 500 kr till aktiefonder och 3 500 kr till min krisfond. Det sistnämnda är lite lågt om jag ska nå målet på 75 000 kr till slutet av april. I nuläget ligger krisfonden på 16 000 kr, alltså återstår att spara ihop 59 000 kr. Nästa månad är dock planen att jag ska tillföra fonden betydligt mer för då får jag retroaktiv lön. Jag gör också ett tillfälligt uppehåll i aktiefondsparandet för att ge krisfonden ett rejält lyft.

Mina fåtalet aktier fortsätter gå kräftgång och det blir återigen ett litet minus i värdeutvecklingen. Kanske borde jag ha sålt av dem, de har tappat mer än halva värdet på två månader, men jag har bestämt att äga dem långsiktigt och håller fast vid det.

Skuldkvoten ligger kvar över 500% men nästa månad blir det ett litet skutt nedåt eftersom jag kommer att få årets löneförhöjning.

Tack för kaffet!

Det damp ner ett erbjudande från Fortum i brevlådan. Ifall vi tecknar ett rörligt ettårsavtal före den 30/11 kommer vi att få följande:
- El till deras inköpspris
- Låg månadsavgift
- Inga övriga påslag
- El från vattenkraft
Och - tänka sig - en kaffemaskin värd 1 495 kr!

Nu hade jag tänkt att det här skulle bli ett kritiskt inlägg mot Fortum som lovar att sälja el till inköpspris utan att tala om vad det kostar, samtidigt som de vill ge mig en kaffemaskin på köpet. Ett lockande erbjudande som syftar till att förblinda mitt kritiska tänkande. Men jag får pausa mitt ifrågasättande sinne. För när jag går in på elskling upptäcker jag att Fortum ligger i topp tre på rörliga avtal som binds under ett år. Och när jag går in på Fortums egna kampanjsida där avtalet ska tecknas ligger det visserligen något högre. Men bara tre öre. Plötsligt framstår kampanjen som lockande.

Det billigaste avtalet just nu i vårt område oavsett bindningstid, erbjuder Göta energi. Kostnaden ligger på 88,34 öre/kWh. För Fortums ettårsavtal med kaffemaskin på köpet betalar jag 91,35 öre/kWh. Det är 120 kr i skillnad/år med vår förbrukning. Alltså får jag en kaffemaskin värd 1 495 kr för 120 kr. 1 375 kr i vinst, eller?

Jag går in på Prisjakt och kollar vad kaffemaskinen, en Caffitaly M2 egentligen kostar. 899 kr kan jag få den för och plötsligt minskar vinsten med 600 kr. I Prisjakts kommentatorsfält hittar jag någon som tecknat avtal hos Fortum för ett år sedan och fått samma maskin på köpet och en annan som köpt maskinen på mellandagsrea för 250 kr. Plötsligt är vinsten nere i 130 kr och nu känns det inte så lockande längre.

Spiken i kistan kommer när jag till sist inser att maskinen enbart kan användas med kapslar från Löfbergs lila. Inget ont om Karlstad, men kaffe kan de inte rosta. Så nej tack Fortum. Jag avstår.

Oviktiga pengars värde!

"Pengar är inte viktiga för mig" utbrister min vän plötsligt. Jag känner irritationen komma krypande men stillar mig och frågar så lugnt jag förmår: "Hur menar du då?" "Jag tycker det är så många människor nuförtiden som verkar helt uppslukade av pengar. Det är aktier hit och fonder dit. Allt verkar bara handla om pengar."  Eftersom jag just då inte orkar konfrontera honom med att han själv har en slant sparad, äger en bra bil och en sommarstuga utöver sitt boende på en trevlig stockholmsadress, byter jag ämne.

Jag tycker inte att min vän ska be om ursäkt för sina tillgångar, han arbetar själv ihop pengarna som betalar för det han äger. Men, jag skulle vilja att han tillstod det självklara, nämligen att pengar, eller snarare det som kan köpas för pengar, är viktigt även för honom.

För pengar är viktigt, viktigare än många av oss vill medge. Utan pengar går det knappast att överleva. Det är egentligen så pass självklart att alla påståenden om pengars oviktighet blir ganska fåniga. Det vet alla som någon gång på allvar verkligen saknat pengar och knappt kunnat skaffa sig mer än det absolut mest nödvändiga. 

Jag antar att det vi människor menar när vi säger att pengar inte är viktigt är att vi inte vill bli snåla och giriga och att vi inte är beredda att gå över lik för att komma över lite slantar. Och att vi vill vara något mer än bara konsumenter. Vi vill kunna se oss själva i spegeln och tänka att vi betraktar en givmild och god människa.

Men nu blir det svårt. För vad är ekonomisk givmildhet? När jag ger till en tiggare eller sätter in 500 kr till Rädda barnen? Och hur mycket ska jag dela med mig för att det ska vara tillräckligt? Är jag givmild om jag måste ställa mig de här frågorna?

Jag har inga svar. Jag ger till tiggare ibland, ibland inte. Allt mer sällan nu sedan jag blivit säker på att det finns nätverk som organiserar tiggeriet. Jag sätter in en hundralapp då och då på något 90- konto och har ingen aning om det gör nytta. Skulle någon i min närhet behöva pengar skulle jag inte tveka att ge, men är det givmildhet? Det är väl kärlek?

Jag vet i alla fall att pengar är viktigt för mig. Det är viktigt för att jag ska kunna betala mat och hyra och för att jag ska kunna känna ekonomisk trygghet både nu och i framtiden. Och för att jag ska kunna köpa mig ett och annat som jag vill ha bara för nöjes skull. Och jag tillåter mig det, trots att världen känns orättvis när andra inte har samma möjligheter. Jag känner viss skuld för det. Men det bryr sig  världen inte om.

Sälja halva bostadsrätten!

Vi har fått en idé. Den är inte ny utan fanns med i tankarna när vi köpte vår lägenhet för ett antal år sedan, men den är nyväckt. Planen är att dela av vår lägenhet i två delar och sälja den ena och bo kvar i den andra. Förutsättningarna är bra eftersom vårt boende för länge sedan bestod av två lägenheter som slogs ihop till en stor bostad. Alltså kan den återigen bli två. Den lägenhetsavskiljande väggen finns redan, med bara ett dörrhål som måste byggas bort.

Ekonomin i en sådan lösning är god. Små lägenheter säljs för högre kvadratmeterpris än stora vilket med all säker innebär att vi skulle få ganska mycket mer än vi betalade per kvadrat för den yta vi säljer. Pengarna skulle oavkortat gå till att betala av på vårt lån vilket ger oss en månadskostnad på boendet som minskar med minst 40 %. Jag återkommer med en ordentlig kalkyl.

Toaletten är renoverad sedan tidigare. Förmodligen behöver vi riva bort några gamla väggfasta garderober för att släppa in mer ljus och vi behöver bygga ett kök i den lägenhet vi ska sälja. Stammen finns sedan tidigare även om den just nu är dold av parkett. Med rotavdrag kommer kostnaden att bli överkomlig och väl värd investeringen.

Den stora utmaningen blir vad vi ska göra med alla våra saker när vi tränger ihop oss. Under ett antal år har vi dragit ner på vår konsumtion och gjort oss av med mer saker än vad vi har kvar idag. Trots det fyller prylarna vår lägenhet. Alltså behöver vi skiljas från en hel del av de saker som vi tar för givna. "Bra att ha"-sakerna är sedan länge sålda eller kastade.

Vi kommer att smälta den här idén ett tag, undersöka vad det innebär för oss ekonomiskt och ställa det mot vad vi förlorar i minskad bekvämlighet. En rolig del är att försöka hitta kreativa lösningar på hur man kan bo på mindre yta och samtidigt ut
nyttja den optimalt. Tips mottages tacksamt!

Lön för mödan?

Jag hade lönesamtal  förra veckan och det blev en besvikelse. Förra året lovade chefen i ett svagt ögonblick att jag skulle "kompenseras" i år efter att jag gått miste om en löneförhöjning som kom andra till del. Men så blev det inte. Istället tvingade jag till en del smärtsamma insikter om hur det faktiskt går till när löner sätts.

Jag är relativt säker på att min chef ser mig som en kompetent anställd som bidrar till verksamhetens måluppfyllelse. I alla fall är det de signalerna jag får. Min relation till chefen är god och jag har lätt att samarbeta med honom. Jag slutför alltid mina uppdrag med gott resultat, åtminstone är det vad jag får höra. Trots det har jag halkat efter lönemässigt. Hur kan det komma sig?

Jo, det beror på att jag inte byter arbete.

I Sverige har vi som säkert många känner till ett s.k. industrimärke. I år är det 2,6%. Det utgör ett riktvärde för stora delar av arbetsmarknadens löneutveckling. Konkret innebär det att den totala löneökningen på en arbetsplats där industrimärket är normen inte ska hamna över 2,6 %. Eftersom lönen sätts individuellt kan en del kan få 3,5% och en del får 1,5%, men det är svårt att få en rejäl höjning.

Det missgynnar människor som hellre stannar längre på sin arbetsplats och utvecklas i sin roll istället för att söka sig bort. Som jag t ex. Det innebär också att "kompensationer" från ett år till ett annat är lätt att utlova men svåra att leva upp till. Varje år har sin "pott" som fördelas motsvarande de fåtal procent som är årets industrimärke. När lönerörelsen är avslutad är pengarna borta. Därmed finns det inget kvar att kompensera med året därefter. Då finns det istället några nya få procent att fördela.

Alltså återstår att fundera över vad ett brutet löfte betyder och hur viktig lönen egentligen är. Jag tjänar bra jämfört med många andra, men sämre än en del med liknande arbetsuppgifter som jag själv. Det är ingen lätt ekvation att få ihop. Kanske är det ändå dags att söka sig ett nytt jobb?

Att hålla sig flytande!

Hur hamnade vi här - i en tillvaro där vi väntar och hoppas på att USA ska ändra reglerna för sitt skuldtak så att de kan låna ännu lite mer pengar- för att korthuset inte ska ramla ihop - för att hjulen ska fortsätta snurra?

Jag minns bilderna på den "fria världens ledare" som åker till diktaturen Kina med håven i ena handen och mössan i den andra. Tusentals miljarder dollar har USA lånat av Kina genom att sälja statsobligationer till ett land som har mer pengar än de kan göra av med. Frågan är hur många obligationer Kina kan köpa? Hur mycket är de egentligen är värda? Och kan USA någonsin betala tillbaka?

Vår fiende är de mest extrema republikanerna som står och tjurar i ena ringhörnan och vill tvinga Obama till att avskaffa den allmänna sjukförsäkringen som infördes för några år sedan. I den andra står presidenten och demokraterna som inte vill låta sig styras av utpressning.

USA har satt sig i en obeskrivlig knipa och vi andra tvingas bevittna ett spektakel som hotar världsekonomin. Och som sagt, vi hoppas alla på att USA höjer skuldtaket och fortsätter låna pengar. Det är mot varje balanserad ekonomisk princip att hoppas på ännu fler lån eftersom USA saknar täckning. Det går helt enkelt inte ihop vilket naturligtvis är djupt oroväckande.

Jag föreslår att vi skickar dit Patrick Grimlund och Magnus Hedberg från Lyxfällan. De får ställa upp Obama, hans regering och nyblivne chefen Janet Yellen för federal reserve på gräsmattan utanför vita huset med en genomgång på budgettavlan. 16 900 miljarder dollar back! Vad gör ni åt det ryter Grimlund. Finansministern svarar att de inte vet vart de ska börja. "Vet inte var ni ska börja" upprepar Hedberg. Vad sägs om att börja med med att skära ner några miljarder på armén!
Sedan ställs hela gänget upp ovanför budgetstupet och de tvingas blicka ner i den djupaste av avgrunder. När sedan den lokala pantbelånaren hämtat större delen av Vita husets bohag och de sålt av Lincolnstatyn till Kina kommer skulden fortfarande vara oändlig. Men då har de åtminstone börjat göra något åt saken.

För även om mina förslag ligger långt bortom det verkliga, finns det ett uns möjlighet i ett tankesätt som söker nya lösningar och inte upprepa de gamla som inte fungerar. Det är helt enkelt dags att börja göra något nytt - inte fortsätta trycka pengar- inte öka lånen-  och inte låtsas som att livbåten inte alls har ett stort hål i durken. Något nytt.

Håll i dina pengar!

Har precis sett del två av en brittisk dokumentär som handlar om George Abrue, en bedragare som genom ett kriminellt nätverk lurade av brittiska medborgare 200 miljoner kronor. 

De använde övertalning, påtryckningar och rena hot för att få människor att investera i falska värdepapper. Det är smärtsamt att se den 91-årige man som lurades på över 1,5 miljoner kronor genom upprepade köp av aktiebrev som helt saknade värde. Det går att förstå hur smarta bedragare kan lyckas lura en mycket gammal man som vill tro gott om människor och samtidigt tjäna pengar. Svårare att förstå är alla de övriga, betydligt yngre människor vars pengar faller i händerna på svindlare sedan de lurats att köpa falska värdepapper.

Jag tänker likadant varje gång jag hör talas om den här typen av bedrägerier. Hur är det möjligt att någon lämnar ifrån sig pengar till kompletta främlingar som hör av sig via mail och per telefon. Men det är möjligt. Om och om igen. Och det finns naturligtvis förklaringar. De som deltog i serien var helt vanliga normala människor som i efterhand ångrade sig bittert och inte kunde förstå hur de kunde vara så dumma att de låtit sig luras av bedragarnas övertalningsteknik.

Sanningen är väl att vi är många som under de rätta omständigheterna skulle kunna råka ut för samma sak. De använder sig av tekniker där med mycket goda och genomtänkta argument styr samtalet i en given riktning. De har förberedda svar på alla invändningar och målet är att kontrollera samtalet och förhindra dig från att kunna tänka efter och komma åt den naturliga försiktighet som de flesta människor besitter. Löftet om att tjäna mycket pengar blir också oerhört lockande vilket sänker guarden hos människor som normalt tänker efter både en och två gånger.

Kanske är det den största lärdomen av en sådan här dokumentär att aldrig lämna ifrån sig initiativet till sin egen ekonomi till någon annan. Och då gäller det inte bara i sammanhang där man tror sig vara utsatt för bedrägeriförsök utan överhuvudtaget. Kanske gör man bäst i att inte låta finansiella rådgivare tala om för en hur man ska investera eller för övrigt styra över hur man ska använda sina pengar. Om man gör egna val och avkastningen blir nedslående har man bara dig själv att skylla. Och det är kanske bättre än att behöva gräma sig över någon annans misstag.

Avslutningsvis kanske det är på sin plats att säga att man aldrig, förutom på människor i den närmaste kretsen, ska lita på någon när det gäller pengar. Det är ett krasst och kanske trist konstaterande. Men jag ser ingen annan möjlighet. Inte i den här världen.

Dåliga köpvanor kan förändras

Det här är fjärde och sista inlägget om konsumtionsvanor som gått överstyr. Det här inlägget handlar om vad man kan göra åt saken.

Som jag tidigare beskrivit är tankar, beteende och känslor inblandat i de köpvanor man utvecklar. Tankar och beteende går att styra och förändra. Sina känslor behöver man acceptera.

Genom att bli medveten om sina automatiska tankar kan man arbeta med att förändra sina tankemönster. Ett exempel på en automatisk tanke är: "Jag ska bara köpa det här, sedan köper jag inget mer den här månaden".  Det medvetna förhållningssättet är att utmana och ifrågasätta giltigheten i detta inre påstående. Många gånger visar erfarenheten att påståendet inte stämmer. När man nästa gång står i en situation där man vill köpa något återkommer samma tanke och ett nytt köp genomförs. Alltså behöver man arbeta med att byta ut dessa tankar mot nya. Det kräver en del arbete. En alternativ tanke kan t ex vara "jag avstår nu och köper när jag ser om jag får pengar över". För en del väcker det ett visst obehag att "mixtra" med sina tankar på det här sättet, men faktum är när man väl börjar fundera över hur man tänker, inser man att valmöjligheterna blir större och man känner sig friare.

Det räcker inte med att arbeta med sina tankar, man behöver också pröva att göra annorlunda. Även detta är svårt i all sin enkelhet. Det finns ett antal saker man konkret kan göra på ett nytt sätt:
1. Utsätt dig för frestelse, men gör annorlunda. Gå in i en butik med saker du tycker om. Gå därifrån. Fundera över vilka tankar och känslor det väcker. Olust? Nedstämdhet? Ångest? Protest? Alla de här tankarna och känslorna påverkar beteendet. Det är en särskild poäng att inte börja undvika saker utan istället "utsätta sig för fara", men göra annorlunda. Ett undvikande trycker på pausknappen, men ändrar ingenting inombords. Men, naturligtvis, det är bättre att pausa än att köpa när man inte har råd.
2. Köp inte, lägg undan istället. Gå ut. Och kom inte tillbaka. Ofta är det lättare att resonera med sig själv om att avstå köp när man lämnat butiken. Det motverkar impulsköp. Om man sedan har ett antal saker undanlagda i sitt namn i stadens olika butiker som man aldrig hämtar ut är kanske ett mindre problem.
3. Den viktigaste punkten kommer sist. Utveckla andra intressen som ger livet innehåll än att konsumera. Exemplen är förstås många. Det är svårt att göra annorlunda om man inte kan ersätta det man gjort fram tills nu. Det betyder att man måste gå till botten med vilka känslor som är inblandade i de köpvanor man utvecklat. Mer om det nu:

Känslorna glöms ofta bort i psykologiska teorier om tanke och beteende. Ändå har det en avgörande betydelse för vad vi tänker och gör, liksom det omvända, att det vi gör och tänker påverkar våra känslor. I dagligt tal hör man ibland uttryck som: "Försök känn på ett annat sätt". Det man borde säga är: "Försök tänk på ett annat sätt". Känslor går inte att styra, de går att påverka indirekt genom tanke och beteende, men en känsla som finns i kroppen kan bara accepteras. Alltså, när man försöker tänka och göra på nya sätt kommer känslor upp till ytan, som nedstämdhet, skuld, skam och ilska. Det vi ofta gör är att fly från de här känslorna. Gör inte det. Acceptera känslorna, det är inte farliga, bara obehagliga.

När jag själv redde upp mitt ekonomiska liv för några år sedan blev jag både arg och nedstämd när jag befann mig i situationer som jag tidigare hade löst med konsumtion. Jag skämdes också för den situation jag hade satt mig i. Och för första gången gjorde jag på ett nytt sätt och tillät de här känslorna att få finnas. Det blev vägen till förändring, från ett liv med småskulder som ersatte gamla småskulder till ett liv i större ekonomisk säkerhet. På den vägen är det fortfarande och min förhoppning är att jag håller mig kvar.

Varför sparar jag pengar?

Jag har fått lära mig att alltid inleda en text med att ange de positiva anledningarna till ett ställningstagande. Jag tänker göra tvärtom. Jag börjar med att beskriva alla de skäl jag inte har för att spara pengar:

1. Mitt mål är inte att bli rik. Det finns helt enkelt för många roliga saker att göra som kostar pengar för att jag ska kunna underkasta mig det som krävs för att på sikt kunna leva på passiva inkomster. 

2. Jag vill inte sluta arbeta, inte helt. Jag behöver göra något som ger mening och på något sätt bidrar till samhällets utveckling. För mig är det ett arbete. Det räcker inte för mig att umgås med familj och vänner, skriva blogg, odla intressen, promenera och åka iväg på en resa ibland.

3. Jag vill inte spara för att på sikt kunna konsumera. Pengarna jag sparar tänker jag ha kvar. Åtminstone tills jag är tillräckligt gammal för att sluta oroa mig över framtiden.

Så vilka är mina skäl:

1. Jag vill slippa oroa mig över pengar.

2. Jag vill ha en säker ekonomi. Om något inträffar vill jag ha egna pengar för att kunna reda upp min situation.

3. Jag vill i framtiden kunna köpa mig något (för andra pengar) utan att jag samtidigt ska behöva tänka att jag borde spara pengarna istället.

Jag kommer aldrig att sluta spara pengar, men när jag fått ihop en rejäl krisfond kommer jag att
ha ett långsiktigt spar och ett investeringsspar som tar betydligt mindre del av kakan än idag.

Vad ska jag då ha pengarna till istället? Jo, ett par skor då och då. Och ett fint glas mörkt öl till maten och framförallt så många upplevelser jag hinner med innan skröpligheten tar överhanden. Förstå mig rätt, många av tillvarons fantastiska upplevelser kostar ingenting. Men jag jag vill också påstå att pengar gör livet lite roligare.

 Någon som tänker annorlunda?

Förhandling med banken

Ett av hushållets sammanlagt fyra bolån fick ny bindningstid i veckan. Vi väljer numera enbart rörlig ränta (3 månader) eftersom längre bindningstider över tid är ren förlust. Här följer 11 punkter som beskriver hur jag lägger upp förhandlingen med banken.

1. Jag försöker vara trevlig.

2. Jag tar på mig en kavaj, dels för att jag känner mig säkrare och dels för att ge ett gott intryck. Det är viktigt att ta på sig kläder som man känner sig bekväm i, men också att bära kläder som ger en viss pondus. Jag tänker också att jag är lika viktig för dem som de är för mig.

3. Jag berättar generellt om vilket åtagande jag gjort mot banken. I mitt fall handlar det om pensionsspar, och månadsspar i några av bankens  fonder.

4. Jag går igenom på vilket sätt jag tar hand om min privatekonomi och förmedlar att jag är en stabil och säker kund som gör rätt för mig.

5. Jag försöker ha en vänlig men också medveten attityd där jag utgår ifrån att jag är viktig som kund och att jag borde få en bra ränterabatt. Alla försök från banken att inte vilja diskutera den frågan måste motarbetas lugnt, vänligt och bestämt.

6. Jag låter alltid banken föreslå rabatten, inte tvärtom.

7. Oavsett hur mycket de säger försöker jag alltid få ännu mer rabatt genom att lyfta fram mina bästa argument igen. I huvudsak är dessa att jag är helkund i banken, att jag har ett sparande hos dem och att jag sköter min privatekonomi.

8. Nästa steg är att fråga vad jag behöver göra för att rabatten ska bli ännu högre. På det viset lägger jag ansvaret på banken att ge mig möjlighet att påverka situationen.

9. Om jag inte lyckas få upp rabatten ytterligare frågar jag vad jag kan göra till nästa bindningstillfälle för att på sikt påverka räntenivån. Det kan t ex handla om att starta ett nytt sparande eller att amortera mer. Oavsett om det leder till något konkret sätter det fokus på att jag som kund är medveten, att jag är villig att arbeta med min privatekonomi, men också på vilka förväntningar jag har.

10. När jag för sista gången ifrågasätter rabattens storlek och anar en begynnande irritation hos banktjänstemannen avslutar jag förhandlingen och ser till att vi skiljs åt på ett bra sätt.

11. Som en del i en långsiktig strategi håller jag kontakt med min bank även mellan de tillfällen då vi diskuterar bindningstider och ränta. Jag ringer eller mailar till min bankkontakt om sparande eller angående lånen. På det viset har jag byggt en viss relation med banken som jag hoppas ska inge ett förtroende för mig. Eftersom vi har lån med fyra olika bindingstider ges det också naturliga anledningar att höra av sig kontinuerligt.

En förhandling är aldrig den andra lik eftersom jag inte vet vad de kommer att säga. Jag anpassar därför punkterna ovan efter vilka förutsättningar som ges. Om jag tidigt i diskussionen tydligt märker att dörren är stängd för ytterligare rabatter fortsätter jag inte att argumentera för döva öron.

Resultat den här gången blev 2,37 %. Jag är nöjd, inte minst eftersom mitt/vårt sparande fortfarande är relativt ringa och min kredithistoria är sådär.

Saker jag inte gör:
1. Hotar inte med att byta bank eftersom det skapar ett dåligt förhandlingsklimat.
2. Blir inte irriterad eller krävande,
3. Ber inte att få prata med chefen
3. Säger inte om något som skulle kunna tyda på att jag inte kan sköta pengar.

Lycka till med era förhandlingar.

Månadsrapport september 2013

Den här månaden har skuldkvoten minskat från 502 till 501%. Inte så muntert kanske, men ändå ett litet steg i rätt riktning. Hoppas snart komma under 500 %.

Tillgångarna har nu passerat 80 000 kr och mitt nettospar den här månaden är 3 000 kr, vilket jag egentligen är missnöjd med. Några (o)förutsedda utgifter den senaste månaden gjorde att mitt sparande blev lidande.

Mina fonder har ökat i värde, men p.g.a. det lilla innehavet i en ovanligt volatil aktie har ändå värdet på kapitalet minskat med 0,2% sedan förra månaden.

Målet för mitt sparande de kommande månaderna är att öka krisfonden/räntebufferten på i första hand sparkonto med "hög" ränta. Jag har valt Hoist spar som f.n ger 2,3% i avkastning, vilket är bättre än min bolånebank som ger 0,1%. Målet för krisfonden är satt till 75 000 kr vilket ska vara uppnått i april nästa år. Av de ca 35 000 kr jag har i räntefonder tillhör 10 000 kr krisfonden. Det fattas alltså 62 500 kr eller knappt 9 000 kr/mån, vilket känns som ett relativt ambitiöst mål. Jag hoppas att en kommande löneförhöjning och en del pengar retroaktivt ska hjälpa mig på traven.

Parallellt med att bygga upp min krisfond kommer jag att fortsätta spara i aktiefonder. Min fundering just nu är om jag ska lägga över hela mitt fondspar i indexfonder. Jag har har blivit alltmer övertygad om att aktivt förvaltade fonder inte är värt sina avgifter.

Tänka, känna, göra

Det här är det tredje och näst sista inlägget om kostsamma konsumtionsvanor som gått överstyr och vad som kan göras åt dem.

Som jag beskriv i föregående inlägg är tankar, känslor och beteende inblandat i negativa köpvanor.

Tankarna är den inre dialog som finns med i samband med inköp. Ofta tar de formen av att rättfärdiga det egna beteendet. Ett exempel är att skjuta upp det köpstopp man bestämt sig för i början av månaden till "nästa månad". De här tankarna kommer automatiskt och man är knappt medveten om dem, så vana följeslagare är de. Ett löfte till sig själv om att istället spara pengar i en nära framtiden är ett exempel på automatiska tankar som tar bort all oro man annars skulle känna om man gör slut på pengar man inte riktigt har. Det löftet möjliggör att plånboken öppnas för konsumtion.

Det finns många exempel på automatiska tankar och de är olika för olika människor. En del ger inga löften åt sig själv utan motiverar sina köp på andra sätt, t ex om man köper för att ge bort, då kan den återkommande tanken vara att det är viktigt att ge. Listan på exempel kan göras lång, men syftet är alltid detsamma: Att möjliggöra konsumtion. Det är viktigt att försöka bli varse vilka tankar man själv har i samband med sina besök i affärer eller framför nätsidor med beställningsvaror.

Känslorna är så mycket viktigare än vi ofta vill medge. Vi ser oss hellre som rationella människor. Att ge sig hän åt en stunds trivsel på en restaurang och äta middag ute istället för att sätta på  grytorna hemma är åtråvärt för många, inklusive mig själv. En motorcykel för motorintresserade män om har passerat 40 kan bli nästan oemotståndlig.

Lika viktiga är de känslor som kommer när man låter bli att konsumera. Det kan skapa upplevelser av obehag och nedstämdhet. Konsumtionen kan då i själva verket vara ett sätt att undvika dessa känslor. Det är viktigt att medvetandegöra vad man känner i samband med sitt köpbeteende för att upptäcka vilka motiv man har.

Handlingen som genomför köpet, påverkas av och påverkar tankar och känslor. Att sätta kontokortet i terminalen, trycka in den egna koden och bära hem sin nyinskaffade pryl omgärdas av en mängd tankar och känslor som underlättar beteendet. Beteendet i sig är också invant och bildar mönster som är både bekväma och inlärda. Vi gör som vi alltid gjort, inte som vi tänker att vi borde göra, är ett sätt att uttrycka det. Man kan fundera över sina egna beteendemönster. Vad man gör och hur man gör det.

I nästa och avslutande inlägg på det här temat ska jag skriva om vad man konkret kan göra för att skapa förändring.