Att hålla sig flytande!

Hur hamnade vi här - i en tillvaro där vi väntar och hoppas på att USA ska ändra reglerna för sitt skuldtak så att de kan låna ännu lite mer pengar- för att korthuset inte ska ramla ihop - för att hjulen ska fortsätta snurra?

Jag minns bilderna på den "fria världens ledare" som åker till diktaturen Kina med håven i ena handen och mössan i den andra. Tusentals miljarder dollar har USA lånat av Kina genom att sälja statsobligationer till ett land som har mer pengar än de kan göra av med. Frågan är hur många obligationer Kina kan köpa? Hur mycket är de egentligen är värda? Och kan USA någonsin betala tillbaka?

Vår fiende är de mest extrema republikanerna som står och tjurar i ena ringhörnan och vill tvinga Obama till att avskaffa den allmänna sjukförsäkringen som infördes för några år sedan. I den andra står presidenten och demokraterna som inte vill låta sig styras av utpressning.

USA har satt sig i en obeskrivlig knipa och vi andra tvingas bevittna ett spektakel som hotar världsekonomin. Och som sagt, vi hoppas alla på att USA höjer skuldtaket och fortsätter låna pengar. Det är mot varje balanserad ekonomisk princip att hoppas på ännu fler lån eftersom USA saknar täckning. Det går helt enkelt inte ihop vilket naturligtvis är djupt oroväckande.

Jag föreslår att vi skickar dit Patrick Grimlund och Magnus Hedberg från Lyxfällan. De får ställa upp Obama, hans regering och nyblivne chefen Janet Yellen för federal reserve på gräsmattan utanför vita huset med en genomgång på budgettavlan. 16 900 miljarder dollar back! Vad gör ni åt det ryter Grimlund. Finansministern svarar att de inte vet vart de ska börja. "Vet inte var ni ska börja" upprepar Hedberg. Vad sägs om att börja med med att skära ner några miljarder på armén!
Sedan ställs hela gänget upp ovanför budgetstupet och de tvingas blicka ner i den djupaste av avgrunder. När sedan den lokala pantbelånaren hämtat större delen av Vita husets bohag och de sålt av Lincolnstatyn till Kina kommer skulden fortfarande vara oändlig. Men då har de åtminstone börjat göra något åt saken.

För även om mina förslag ligger långt bortom det verkliga, finns det ett uns möjlighet i ett tankesätt som söker nya lösningar och inte upprepa de gamla som inte fungerar. Det är helt enkelt dags att börja göra något nytt - inte fortsätta trycka pengar- inte öka lånen-  och inte låtsas som att livbåten inte alls har ett stort hål i durken. Något nytt.