Think Tink?

Tink är ett tjänst som hjälper till med att hålla på privatekonomin. Man öppnar ett konto som man kommer åt både via sin dator och en Iphone app.  Jag fick tipset genom en kommentar på bloggen och har därför läst igenom Tinks hemsida där tjänsten presenteras. Sidan är snygg och det låter onekligen bra. Dina inköp kategoriseras automatiskt, det finns budgetverktyg och data kan läsas in från f.n. 12 banker och kreditkortsbolag.

Men vänta nu, den där sista uppgiften gör mig fundersam. Även om inga pengar kan flyttas genom tjänsten och Tink uppger att du kan avsluta tjänsten när du vill och att all din data då raderas utan ett spår, blir jag ändå osäker. Jag ska alltså lämna över samtliga mina bank- och bankkortssaldon till ett företag som startade 2012?

För mig som passerat 40-årststrecket och växte upp på 70- och 80-talet medför datorer och internet alltid en viss känsla av otrygghet. Visst, numera köper jag saker med bankkort över nätet, men då lämnar jag iväg uppgifter från en källa, inte den samlade informationen om hela min ekonomi. Kanske överdriver jag eller så finns det skäl att ändå vara försiktig. Låt mig ge er en inblick i hur det gick till på Hedenhös tid.

På 80-talet hade vi i skolan något kallat ADB- Automatisk databehandling. En typisk lektion såg ut enligt följande: Datorn slogs på. Vi väntade. En Floppy disk med ordbehandlingsprogrammet Word Perfect sattes in i datorn. Vi väntade. Vi skrev lite på en skärm som lyste i koboltblått. När vi sparade det vi hade skrivit väntade vi igen. Sedan var lektionen slut. Vid nästa lektion upprepades proceduren. Lärarens huvudsakliga uppgift var att gå runt till de elever vars datorer hängde sig. Många lektioner skrev jag ingenting- jag hann helt enkelt inte. 

Ok, det är inte 80-tal nu. Floppy disken är sedan länge försvunnen, skärmarna lyser inte längre koboltblått och datasäkerhet på nätet är inte samma sak som gamla PC-datorer. Men jag vet ändå att de här upplevelserna och de många debatterna om datasäkerhet och vad som händer med personuppgifter på nätet har satt en del spår i mig. Jag är helt enkelt försiktig både när det gäller datorers funktionalitet och integriteten på nätet. Kanske är det skillnad för de som vuxit upp bland datorer som i huvudsak fungerar. Kanske är debatten kring den personliga integriteten inte lika aktuell för dem. För egen del tänker jag ändå avvakta. Excel får duga så länge.

Låt mig avslutningsvis tydliggöra att det inte finns något som tyder på att Tink tar lätt på säkerheten. Vad jag med min begränsade kunskap kan se använder de vedertagna säkerhetslösningar. Det är min försiktighet som får mig att avvakta. Och möjligtvis att det är ett väldigt nystartat företag. Min bank som jag investerar mitt förtroende i har ändå funnits i över hundra år.

Den främste ekonom jag känner till!

Sticker emellan mina inlägg om köpvanor och konsumtion med en kort liten betraktelse av en av de största ekonomer jag vet namnet på och också känner personligen :). 

Hushållets främste privatekonom är vår hund. Han vet exakt vilka insatser som behövs för att få största möjliga avkastning och han kan konsten att prioritera.

När han kommer in från en promenad med sambon strax före sin middag springer han snabbt fram till mig för att hälsa. I annat fall stannar han en stund och vill kela, bli kliad under halsen och helst också på magen. Men vid matdags gäller helt andra regler: Han vänder innan han ens har hunnit fram till mig.  Det är som en liten kort markering att han har sett mig och att han naturligtvis ska hälsa eftersom han är en artig hund och förstår att jag är viktig för honom. Men just då när det vankas middag, vänder han snabbfotat på klacken och försvinner som en avlöning ut i köket för att med sina olika små tricks motivera min sambo att omedelbart hälla upp en stor skål med mat.

Han sätter sig på mattkanten under köksbordet. Jag har ingen aning om vad han fått just det ifrån, men det är en signal till oss att nu är det dags för föda. Sedan cirklar han mellan sin matskål och skåpet där maten förvaras, allt ivrigare. När maten hälls upp har han ett obetalbart och nästan fanatiskt uttryck i sitt lilla hundansikte. Sedan vräker han i sig allt på ungefär 13 sekunder och tittar sig sedan omkring ungefär som om han frågade: När blir det frukost?

På promenad sniffar han omkring i buskagen. Ivrigt rör han sig från planta till planta för att på kortast möjliga tid hinna markera sin lukt så att alla andra hundar i grannskapet ska veta vem som bestämmer. Att med glada tillrop försöka få kontakt med honom då är lönlöst. Pliktskyldigt kan han vifta lite på svansen, men tittar upp gör han inte. Istället kör han huvudet ner i nästa grästuva. Han kan sedan länge till vår runda och vid det här laget vet han hur man får mesta möjliga sniffande och markerande ur dessa metrar.

Om kvällarna, när maten har serverats och sista kvällsrundan är avslutad, då sitter han plötsligt framför mig, blicken riktad klart in i min och med en trumpinne som slår mot golvet. Då duger jag. Då vill han kela och helst länge.

Nu är han ingen dum hund. Han är som sagt en riktigt slipad ekonom och förstår att ta emot det som ges. Om jag går fram till honom och sträcker fram min hand, stannar han upp och låter sig bli kliad under halsen. Samtidigt kan jag inte låta bli att notera den där blicken som han slänger åt sidan för att se om det är mat på gång. Som sagt, han är ingen dumskalle.

Vanor är som gamla skor- de sitter bra

Det här är del två i inläggen om negativa konsumtionsvanor, de konsekvenser det kan få och vad man kan göra åt det. 

Att bryta invanda och negativa köpmönster är en utmaning om man har haft samma vanor i många år. Har man dessutom försökt ändra på sitt sätt att konsumera utan att lyckas kan förändringen kännas oöverstiglig.

De flesta av oss upplever att vår privatekonomi är någorlunda under kontroll. Det kan finnas krediter och blancolån som man dras med, men lönen räcker ändå varje månad till för att betala både räkningar och skulder. Problemet kan vara att det sällan blir något över. Sparandet går på lågvarv och någon egentlig buffert att tala om finns inte. Det innebär att privatekonomin är sårbar och att känslan av kontroll är ett självbedrägeri.

Det här går att ändra på om man är tillräckligt motiverad och om man vågar tänka och känna efter vilken roll konsumtionen har i ens liv.

Som jag beskrev i föregående inlägg styr tankarna och känslorna beteendet. Även det omvända gäller. Gör man på ett visst sätt får det betydelse för hur man tänker och känner.

För en del av oss är det  nästan oemotståndligt att slippa tänka efter och istället agera på impuls och hur det känns just nu. Man ser det i TV 3:s Lyxfällan var och varannan vecka: Medverkande som inte har tänkt utan bara har gjort, vilket får katastrofala följder. För de människor som alltid tänker efter, planerar och styr sina liv är detta nästan obegripligt. De sitter framför TV-apparaterna och skakar på huvudet när det ser hur människor ställt till det i sina liv.

Det är känsla, tanke och beteende som i olika stor del är inblandade i de köpmönster man utvecklar. Vissa tänker mycket och köper mer sällan. När ett köp väl genomförs är det alltid planerat. Andra köper som sagt utan att tänka efter och en del styrs i stor utsträckning av sina känslor och handlar för att må bra i stunden.

Om man kan observera sig själv utifrån och förstå hur man brukar fungera och vilka öppna och dolda motiv man har för att konsumera och om man vågar pröva olika nya vägar, både i hur man tänker och i hur man gör, då går det att skapa en förändring.

Mer om det i nästa inlägg.

Köp och må bra?

Jag kommer att skriva några inlägg om olika typer av konsumtionsvanor som kan leda till ekonomiska svårigheter och vad man kan göra åt det. Jag fick idén när jag läste köpstoppsbloggen och såg titeln "köp inte den här boken"- en av de mest träffande titlarna jag sett på en bok. 
Jag börjar med en beskrivning av beteendet som jag delvis baserar på egna erfarenheter.  

Vägen mot en bättre privatekonomi går via en mängd konkreta åtgärder för att både minska sina kostnader och samtidigt öka sitt sparande. Jag har skrivit om en del av dessa tidigare. Men det är en sak att känna till hur man borde göra och en helt annan att göra det i praktiken.

När planerna görs upp vid köksbordet för den kommande månaden är det lätt att lova sig själv att vila sitt bankkort. Där och då, under stillsam kvällstid när eftertänksamhet råder, är det lätt att genomskåda den inre dialog som brukar dyka upp i affären: "Jag köper den nu så kan jag spara resten av månaden"eller "jag behöver faktiskt de här skorna".

Väl i affären, när en åtråvärd pryl plötsligt siktas, är de eftertänksamma tankarna runt köksbordet bortblåsta och köpet genomförs fort och effektivt. Glädjen över köpet är där, likaså skuldkänslorna över att inte ha lyckats motstå impulsen. Och så den inre dialogen där inköpet rättfärdigas.

Eller. Så finns det inga tankar alls, utan bara ett vagt rus blandat med fjärilsflygande oro. Man får en närmast utomkroppslig upplevelse när man ser sina robotliknande steg manövrera den egna kroppen bort mot kassan för snabb betalning.

Även planerade inköp kan gå överstyr. En idé kan dyka upp med något man vill ha, t ex en ny platt-tv. Sedan går det inte att släppa den tanken. Istället utvecklas ett slags umgänge med tankar på nya plattv-apparater. I dessa föreställer man sig hur den sitter på väggen hemma, vad barnen ska tycka, hur bra bilden ska bli o.s.v. De här tankarna gör att man må bra, vilket också styr det egna beteendet.

Man kollar sitt banksaldo för att se om det finns pengar. Den inre dialogen hjälper till med argumenten för hur pengarna faktiskt kan räcka (även om de egentligen inte gör det). Flera butiker besöks där olika modeller och priser jämförs. När köpet väl görs, kanske med en köpkredit som man lovar sig själv att betala av på några månader, förefaller köpet vara väl genomtänkt trots att man har satt sig i skuld.

I slutet av månaden kommer eftertanken. Kanske ångrar man sig eller så är man glad för det som blivit inköpt, men känner samtidigt oro för att pengarna inte ska räcka framöver. Ofta upplever man sig otillräcklig för att man inte riktigt kan hantera sin egen ekonomi och sitt eget beteende.

Alltså behöver något göras på ett nytt sätt för att nya mönster ska uppstå. I nästa inlägg skriver jag om det.

Nettospar

I ett tidigare inlägg skrev jag om hur viktigt det är att nettosparandet ökar varje månad.

Med nettospar menar jag pengar som tillförs sparande på konto eller som man köper aktier/fonder/obligationer för. Eventuell värdeökning är alltså inte medräknad. Målet är att inte använda värdeutvecklingen till konsumtion. Att ha koll på detta kan vara speciellt viktigt när man har olika banker, flera fonder, en del aktier, högräntekonto i en tredje bank o.s.v.

Jag har därför snickrat ihop en ganska enkel excelfil som anger nettospar skilt från värdeökning. I filen går också att avläsa värdeökning i procent, det totala saldot på sparandet samt utvecklingen på sparandet från månad till månad, både i kronor och procent.

Filens två översta textrader ändrar man efter egna omständigheter. Där anges de banker och sparformer man har.

I alla de ljusgula fälten skriver man in sina siffror. De vita kalkyleras automatiskt.

I den översta sifferraden vid rubriken saldo läggs ingångsvärden in. Det värden som ska anges är är det totala saldot för det egna sparandet den 31/8. Här måste all värdeökning före den 31/8 vara inkluderat.

Därefter lägger man in hur mycket man satt in i eller tagit ut från sina olika sparformerna under september (insatt/uttag) samt anger det totala saldot för varje sparform den 30/9.  Då kalkyleras värdeökningen från augusti till september. Upprepa sedan detta tillvägagångssätt varje månad.

Att fälten under den aktuella månaden ser lite konstiga ut är helt i sin ordning. Det rättas till efterhand när kommande månaders siffror läggs in.

I de solgula fälten till höger kalkyleras den sammanlagda värdeökningen för alla sparformer, värdeökningen i procent, totalt nettospar och totalt sparsaldo för den aktuella månaden.

I det brandgula fälten på högerkanten kalkyleras den total saldoförändringen i sparandet mellan föregående och nuvarande månad samt saldoökningen i procent.

Jag hoppas filen kan komma till nytta. Lycka till med ert sparande!

Bostadsspelet

En karriär på bostadsmarknaden med hög belåning och många flyttar, tar en del människor från förorten till en dyrköpt lägenhet precis utanför tullarna till Stockholms innerstad på bara några år. Den snabba värdeökningen får aktiemarknaden att framstå som en sämre räntefond.

Riksbanken varnar, ekonomibloggare varnar och tidningar varnar om att hushållens belåning är för hög, men inget tycks kunna påverka skuldsättningen. Men är det egentligen konstigt? För ser du vänner och bekanta köpa och sälja lägenheter, ser hur kurvan bara tycks peka uppåt, då vill du ha en del av avkastningen. Inga varningsrop hjälper eftersom den mer närliggande informationen- ökningen i värde- talar sitt tydliga språk och vittnar om att det finns en vinst att hämta i både bättre boende och konsumtion som kan bakas in i lägenhetslånet vid en riktigt god affär.

Det går inte att förneka att lån historiskt har drivit på den ekonomiska utvecklingen. Vore det inte för lån skulle vi fortfarande bo i egenhändigt snickrade trästugor. Men frågan är när kommer vi till gränsen för det som är möjlig? Kanske är den frågan ungefär som när sportjournalister beundrande skakar på huvudet åt hundrametersmännens tider och samtidigt frågar sig hur snabbt en människa egentligen kan springa. Med sofistikerade metoder kanske både människor och finansiella system ständigt kan trimmas till bättre resultat?

Eller. Har vi helt enkelt dopat världsekonomin med för mycket pengar, vilket oundvikligen leder till kollaps? Vi vet inte när den kommer, bara att den kommer.

Bostadssektorn påminner mig om en släkting som i mitten av 80-talet blev biten av speldjävulen och skulle tjäna snabba pengar. Upplägget var enkelt. Hon skulle ge 1 000 kr till en komplett främling och sedan skulle hon få 1 000 kr vardera av 12 andra främlingar. Allt administrerades genom telefonsamtal och handskrivna listor. 1 100% i avkastning på några dagar, det är bra vinst. Släktingen hade mig att åka med i en bil för att håva in pengarna. Problemet var att människorna inte öppnade dörren när hon ringde på eller helt enkelt inte dök upp på avtalad plats. Av den förväntade vinsten blev det intet- förlusten blev exakt 1 000 kr + bensinpengar.

Om ni är med på den något svindlande parallellen så är lärdomen att man gör bäst i att amortera på sitt boende. För i det jättelika pyramidspel som bostadsmarknaden utgör står det inga tusenlappar på spel. Det handlar om hundratusentals kronor, kanske t.o.m. miljoner. Och då gäller det att inte vara den siste i raden som drar på sig jättelån innan nästa bubbla spricker. Eller: Så får man helt enkelt, långsamt och metodiskt, betala av det man är skyldig.

Spara flitigt!

I ett tidigare inlägg skrev jag om "Fyra vägar till säker ekonomi" och utlovade då ett inlägg om olika alternativ för sparande. Det kommer här.

Hur ska sparandet läggas upp om man står precis i början av sitt sparande/investerande liv? Själv har jag lockats av den ibland stigande aktiemarknaden och tänkt att jag vill ha del av den avkastningen, men ändå valt att avstå eftersom jag ser aktier som en investering på lång sikt. Saknas kontanterna samtidigt som pengarna långsamt minskar i värde p.g.a. en tillfällig svacka på börsen kan man trots sparande hamna i ekonomiskt trångmål om frysen går sönder samma vecka som kamremmen går av på bilen.

Jag har därför funderat över en sparstrategi. Jag tänker mig den dels i en form av hierarki, där vissa typer av sparande är viktigare än andra och dels valde jag inledningsvis ett tillvägagångssätt för att sparandet ska ge snabba resultat och kännas belönande.

Med sparande menar jag inte avsättning till återkommande/frivillig konsumtion under året som kortare resor, julklappsinköp, ny tv-möbel, tandläkarbesök etc eftersom det är kostnader som antingen kommer periodiskt under året eller är kostnader för sådant jag väljer att göra, men som inte är direkt nödvändiga. Alla större kostnader därutöver, som är nödvändiga ligger i buffert, t ex en kylfrys som måste bytas ut.

Hierarkin ser ut enligt följande, viktigast överst:

1. Kortsiktig buffert för (o)förutsedda utgifter. Att stå helt utan ekonomiska marginaler är direkt farligt för ekonomin. Jag har själv varit i den situationen och lösningen på problemet blir då att låna. Och på lån betalar man som bekant ränta. Storleken på bufferten är individuell och beror t ex på om man äger sitt boende eller inte. Regeln är: Ju mer du äger - desto större buffert. För egen del har jag en kortsiktig buffert på 25 000 kr. Jag har valt att sätta pengarna i en räntefond eftersom jag räknar med att 2-3 dagar för att komma åt pengarna är tillräckligt snabbt.

2. Krisfond/räntebuffert. Om man som jag äger ett boende är det viktigt att ha en räntebuffert/krisfond, t ex för att klara av längre kraftiga svängningar på räntemarknaden. En krisfond behövs även om man inte äger sitt boende, t ex om man råkar ut för en olycka eller blir arbetslös. För egen del tänker jag att krisfonden till att börja med ska bestå av 5 månadslöner.

3. Långsiktigt sparande- pension. Oavsett om man väljer att ha en pensionsförsäkring, som jag, eller om man sköter det sparandet helt själv, är någon form av långsiktigt sparande viktigt för att skapa trygghet på sikt. Jag sparar 1000 kr/mån i pensionsförsäkring samt i aktiefonder.

4. Investeringssparande. Sparande i aktier/aktiefonder, kanske i syfte att förverkliga en dröm som att sluta arbeta eller att flytta till Italien och köpa en gård? För egen del är jag f.n. försiktig med den typen av drömmar, men tycker om att läsa andra bloggar där den drömmen lever.

Snabba resultat är alltid en bra belöning. Därför var min inledande strategi att göra en sak i taget. För att få ihop en kortsiktig buffert på kort tid minskade jag under en begränsad period min konsumtion till ett minimum och sparade allt överskott. När det var klart påbörjade jag nästa sparande- till krisfonden. Denna gång något mindre fokuserat eftersom jag samtidigt började spara långsiktigt till pension och i aktiefond. Jag sparar f.n. 50% i varje alternativ. När jag nått målet för krisfonden är planen att påbörja ett investeringssparande. Jag hoppas att det ska kunna ske i slutet av nästa år.

I ett kommande  inlägg om sparande kommer jag att lägga ut en excelfil för nedladdning. Jag snickrar på den just nu och kallar den för "Nettospar".

Koll på ekonomin

Kanske är det inte jättesmart, men jag har valt att leva utan betalkort. Det känns helt enkelt mycket bättre att alltid betala kontant. Jag går inte runt med lönen i fickan, jag har ett bankkort, men det är av sorten där pengarna dras omedelbart från mitt konto. Det innebär att jag inte kan dra nytta av de där 30 eller 60 räntefria dagarna som ett betalkort erbjuder, men å andra sidan slipper jag vara skyldig pengar (förutom att jag har ett jättelån på mitt boende :). Det ger mig också koll på utgifterna och mitt verkliga saldo. Det som finns på kontot kan disponeras för månadens rörliga kostnader.

Jag börjar varje månad med att låta autogirot ta sin del av pengarna för vidare färd till till sparande och räkningar. Resterande pengar förs över från lönekontot till två kortkonton, ett för mat/hushåll och ett för resten. Jag går miste om lite ränta när jag inte sätter in lönen på ett högräntekonto, kortkontot har 0,0% ränta, men jag vill inte blanda ihop mitt sparande med pengar till konsumtion. Därför har jag heller inget sparkonto i min internetbank eftersom det blir för enkelt att snabbt göra en överföring.

Jag har inget målspar för konsumtion, annat än en buffert för om frysen skulle skaka sönder. Om jag vill göra en weekendresa kan jag t ex spara pengar på lönekontot i två månader och sedan betala hela resan. Syftet är återigen att hålla isär mitt sparande från min konsumtion. Pengar som satts av till sparande är "of limits". Efter att ha prövat olika sätt att hitta en avvägning mellan konsumtion och sparande har jag märkt att denna enkla modell passar mig allra bäst.

Hur gör ni andra?

Ensamma vi stå i en osäker värld

Läser i dagen DN om Lehman-kraschen och tänker på den betydelse det fick för människors syn på de finansiella systemen- och på hur ensamma vi alla står.

Lehman Brothers trodde de var osårbara, skyddade av trupperna från The federal reserve som skulle rycka in och ge krisstöd åt en bank som kanske mest av alla ägnat sig åt att bygga luftslott kring värdelösa krediter. Men när gryningen kom stod de ensamma på slagfältet. Ingen kom till deras undsättning och de föll, hårt och skoningslöst. Det blev startskottet till en av de största finansiella kriserna världen skådat. Banker slutade lita på varandra, stater fick knappt låna pengar och normala finansiella spelregler sattes ur spel. Trots ekonomisk kris sköt räntorna i höjden. För mig och min sambo, som köpte lägenhet i efterdyningarna innebar det en kraftig merkostnad.

Framförallt blev vi många som insåg hur sårbar världsekonomin är och hur ensamma vi alla är som ska försöka klara av våra ekonomiska liv mitt i kriser skapade av komplett galenskap. För även om det länge var Lehman brothers livhank att låta banktjänstemän sätta nya och högre värden på låntagares krediter, för att i sin tur kunna belåna dem ytterligare, innebar det inte att människors förmåga att betala sina skulder ökade.

Det är ensamma vi är. Och ensamma måste vi se över vårt hus och försöka orientera oss i en osäker värld. Jag tycker inte om att svartmåla framtiden, den kan lika gärna bli ljus som mörk, men det är viktigt att lära av erfarenheten. En bank föll och de ekonomiska grundvalarna skakade. Alltså har det hänt och kan naturligtvis hända igen. Det enda vi kan göra är att ta hand om oss själva och vår ekonomi, just nu. Bara nu kan vi påverka- om framtiden vet vi inget.

Det här innebär också en möjlighet. Att vi tar ansvar för våra liv, lär oss om ekonomi, fattar genomtänkta beslut och har åtminstone någon slags beredskap om det går åt pipsvängen med världsekonomin. Alltså gör man bäst i att inte satsa allt man äger och har i aktier, eller tro att det egna boendet ska segla iväg på en ständig framgångsvåg och blir alltmer värdefullt. Sprid riskerna, spara pengar, dra ner på kostnaderna och bygg trygghet för framtiden. Och sedan, mitt i alltihop, försök ändå ha lite roligt precis just nu.

Köp inte aktier - om du saknar kunskap!

I ett tidigare inlägg har jag skrivit om varför jag f.n. hellre sparar i fonder än köper aktier. I det följande ska jag utveckla den tankegången ytterligare. Det var en kommentar från läsaren Newman som gav mig idén.

Det är en vanlig uppfattning att det är bättre med aktieköp än sparande i fonder. Ett tips som ofta förs fram är att köp av aktier i ett investmentbolag är som att spara i fonder, men utan att behöva betala några avgifter till förvaltaren. Det är ett tveksamt påstående och den avgörande skillnaden är den kunskap som behövs för att kunna analysera ett bolag jämfört med en bred indexfond. Den information som finns att tillgå för att bedöma fonder är relativt enkel att ta till sig och med en smärre ansträngning går det att ta reda på vilka fonder som fram tills nu har gjort ett bra jobb. Aktier däremot kräver helt andra kunskaper Låt mig ta ett exempel.

I slutet av november 2011 startar Spiltan en fond för investering i investmentbolag. En förvaltare har aktivt viktat fonden för att sedan förvalta den passivt till en avgift på 0,20%. Det är en bred fond eftersom många företag finns representerade i fonden genom investmentbolagen. Till sin konstruktion har den vissa likheter med en indexfond.

Ungefär vid samma tidpunkt, inom en tidsrymd på ca 1 ½ månad, publicerar Avanza Placera tre separata aktieanalyser om Lundbergsföretagen, Industrivärden och Ratos. Av dessa kan man utläsa följande:

1. Under rubriken “Lundbergs lockar minst av investmentbolagen” skriver Leif Pettersson att Lundbergs ratas.

2. Industrivärden ratas under rubriken “Hög risk i Industrivärden!"

3. Under rubriken "Ratos – en aktie för den långsiktige" menar Leif Pettersson att aktien är ett intressant innehav I en långsiktig portfölj.

Så hur gick det?

Sedan november 2011 har Spiltan aktiefond Investmentbolag gått upp med 64%. Lundbergsföretagens B-aktie har stigit med 39% och Industrivärdens C-aktie har stigit med 53%. Och så Ratos B-aktie - som har minskat med 16%.

Det är alltså inte enkelt att köpa aktier i investmentbolag – om man inte vet vilket bolag man ska köpa dem i. Det är inte heller enkelt att skaffa sig rätt kunskap och veta vem man ska lyssna på. Speciellt när analyserna är undermåliga.

Jag tror egentligen det bara finns två råd om man ska investera i aktier:

1. Lyssna inte på någon. Tänk själv. Kan du inte tänka själv om aktier - köp inte.

2. Skaffa dig kunskap, mycket kunskap, om de företag du tänker investera i.

Annars- spara i breda indexfonder.

Respekt för pengar

Min mamma, dotter till en hemmafru och en snickare, växte upp på 30- och 40-talet. Som liten sålde hon handplockade blåbär för 60 öre/litern och efter folkskolan började hon arbeta som sömmerska i en av Göteborgs många textilfabriker. Min pappa arbetade med tillverkning av strumpor och blev så småningom förman innan hela textilindustrin blev utkonkurrerad av fabriker i Taiwan. Pappa förlorade sitt jobb och gick arbetslös ett år, innan han fick arbete som vaktmästare på ett kontor.

Tillsammans tjänade mina föräldrar inte mycket, men de klarade sig och trots låga löner lyckades de spara pengar. I början av 70-talet hade de råd med kontantinsatsen till en villa utanför Göteborg. Fram tills dess hade de aldrig tagit ett lån, ännu mindre köpt något på kredit. Att de med sina små inkomster kunde köpa ett hus beror på en sak allena: De hade respekt för pengar. Möblerna som köptes till det nya huset betalades med pengar de sparade ihop och familjebilen blev utbytt först när de hade råd. Kort sagt: de levde på sina inkomster.

Själv förlorade jag respekten för pengar ett antal år på de sena 90-talet. Jag började tro på ständig ekonomisk tillväxt och att nya lån - på ett boende som aldrig skulle sluta öka i värde - kunde finansiera en livsstil med långa resor och prylar. Det slutade med flera blancolån, ständig stress och till slut ett uppvaknande - jag betalade av mina krediter och började spara.

Idag har jag återknutit mitt ekonomiska liv till det jag fick lära mig som barn. Jag försöker visa respekt för pengar och jag lever på min inkomst, inte på lånade pengar. Jag minns också min mammas ord om att spara pengar varje månad. Ibland när utgifterna för familjen blir stora kan det handla om hundra kr.

Hundra kronor är inte mycket, hundra kronor har alla råd med. Många hundralappar blir mycket pengar.

Fyra vägar till säker ekonomi

Det är svårt att få ihop alla delarna i en familjeekonomi. Hur mycket ska gå till sparande, hur mycket till amortering? Ska sparandet gå till en krisfond/räntebuffert ifall bolåneräntan drar iväg, eller ska överskottet varje månad investeras i aktier och fonder för att uppnå långsiktig tillväxt? En del säger att det bara är dumt att amortera eftersom avkastningen blir större över tid på aktiemarknaden än vad bolånen kostar i ränta. Andra väljer ökad trygghet och amorterar i hög takt. Svårigheten att välja består i den uppenbara begränsningen i ekvationen; de egna pengarna. De räcker helt enkelt inte till allt på en gång, i alla fall inte i den utsträckning man skulle vilja.

Jag har funderat över vilka principer som är viktigast för att ständigt gå i en riktning mot en allt säkrare egen ekonomi samt i vilken ordning det är vettigt att påbörja sparande i olika alternativ. I det här inlägget börjar jag med de principer jag tror på och numera faktiskt följer. I ett kommande inlägg ska jag skriva om olika sparalternativ.

1. Låna aldrig pengar till konsumtion, inte ens privat av kompisar. Köp inga nya bilar, båtar, datorer eller väderstationer på kredit. Inte under några omständigheter. Glädjen över det man skaffat sig avtar snabbt, avbetalningarna gör det inte. Att låna pengar känns som ett naturligt beteende om det upprepas ofta. Det är inte naturligt, tvärtom gröper det stora hål i ekonomin och begränsar friheten både i nuet och för framtiden.

2. Se till att ditt nettosparande ökar varje månad, om så bara med 100 kr. Med sparande menar jag sparande i krisfond/räntebuffert, långsiktigt sparande i aktier, fonder eller på konto. Här avses inte sparande för konsumtion som köp/reperation av bilar, pengar till resor eller annat. Tillväxten på befintligt kapital medräknas inte och inte heller eventuell nedgång. Principen är enkel och följs den är man säker på att man lever på de pengar som lönen ger varje månad och inte mer.

3. Amortera på bolånen varje månad. Egentligen behöver inte mer sägas. Ständig amortering leder till minskade bolån och därmed ökad säkerhet i den egna ekonomin eftersom skyddet mot eventuella bubblor på bostadsmarknaden blir större. Har man inga bolån och ändå bor bra är man bara att gratulera.

4. Skapa ordentliga marginaler genom att pressa ner månadskostnaderna. Se över elavtal, telefonabonnemang och försäkringar. Handla mat klokt genom planerade inköp, där finns stora pengar att spara.

Visst, det krävs mer om man vill skapa ett stort ekonomiskt överskott, men det här är en bra grund att stå på och ger ständigt ökande stabilitet i den egna ekonomin.

Pensionsförsäkring - varför inte?

Jag sparar sedan ett år i en traditionell pensionsförsäkring. Sparformen har fått mycket kritik eftersom skatteeffekten på lång sikt kan bli en förlustaffär. Även om sparande upp till 12 000 kr/år ger 30% tillbaka på skattsedeln innebär avkastning över tid att det betydligt högre beloppet inkomstbeskattas när pengarna börjar tas ut. Dessutom äter bankens avgifter upp en del av kapitalet under årens lopp och man går miste om den eventuellt större avkastning pengarna hade kunnat ge investerade i aktier. Inte mycket som talar för en pensionsförsäkring alltså. Och ändå tror jag att det är en god affär för mig. Det finns tre skäl till det:

1. Jag använde sparande i traditionell pensionsförsäkring som ett förhandlingsargument när ett av våra bolån fick ny bindningstid och lyckades pruta 0,15%  extra. När ytterligare en del av lånet bands om nu i september fick vi behålla samma rabatt även på det lånet. Effekten blir märkbar eftersom vi har stora bolån och jag räknar det som en direkt avkastning på insatt pensionskapital. Eftersom rabatten på bolånet inte lär blir större är dock avkastningen (i procent) avtagande i förhållande till det kontinuerligt ökade pensionssparandet. Därför behöver jag fler skäl:

2. Jag har särskilt avsatt skattereduktionen (3 600 kr/år) och investerar det i fonder och så småningom aktier. Förhoppningsvis ger detta en god avkastning som kompenserar för både bankavgifter och framtida skatt.

3. Min plan är att leva till pension så mitt sparande avspeglar min positiva syn på framtiden. Och skulle jag falla av pinn i förtid, förlorar jag ändå allt jag har sparat, oavsett om det är ett bundet spar eller inte.

Naturligtvis passar det inte alla att sätta undan pengar som inte kan åtnjutas förrän om ett antal år, men för mig som tidigare mest hade skulder, känns det som en utmärkt idé.

Skuldkvot

Jag läste Per Pennings inlägg Skuldfri snabbt och blev jag inspirerad. Jag byggde vidare, la till och drog ifrån på hans bifogade excelfil ”Befriad”. Resultatet är en fil av vilken man kan avläsa sin skuldkvot (total lånesumma/disponibel inkomst X 100= skuldkvot i procent) och sin räntekvot (räntans del av disponibel inkomst per månad uttryckt i procent). Filen tar hänsyn till förväntad löneutveckling och jag har också lagt till kalkylering av amortering och ränta med hänsyn tagen till skattereduktion. Kalkylen beräknar för 21 år framåt.

Som jag skrivit om i ett tidigare inlägg har jag svårt att se hur vi ska kunna bli helt skuldfria inom överskådlig framtid (även om vi arbetar på det). Jag har därför kallat filen ”Skuldkvot 200% vilket motsvarar det mål som Riksbanken satt upp som en rimlig nivå på skuldsättning för hushållen. Med en skuldkvot på f.n. 502 % har vårt hushåll minst sagt en bit kvar. Om vi amorterar 5000 kr i månaden med en ökning på 600 kr/månaden varje år tar det 15 år. 

Alla röda siffror i filen fylls i med egna siffror och därefter kalkyleras resultaten. Ange storleken på lånen, det finns plats för fyra st, och vilken ränta varje lån har. En genomsnittlig ränta räknas fram som används i kalkylen för år 1. Därefter används den siffra du anger som den genomsnittlig låneräntan under lånets resterande löptid. Jag tror på 5%.

Ange också hur mycket du vill amortera per år (i exemplet 5000 kr/mån) och hur mycket du avser öka amorteringen per månad kommande år (i exemplet 600 kr).

Ange avslutningsvis hushållets löneinkomst/månad efter skatt. Kalkylen tar inte hänsyn till andra typer av inkomster som t ex barnbidrag. Till sist anger du den genomsnittliga löneökningen som du uppskattar per år. Om man ser mörkt på framtiden går det att skriva in ett minusvärde. Som "anonym"  påpekat i kommentatorsfältet är löneökningen densamma i procent före såväl som efter skatt. Jag har därför uppdaterat det här inlägget.  

Lycka till!