onsdag 25 september 2013

Köp och må bra?


Jag kommer att skriva några inlägg om olika typer av konsumtionsvanor som kan leda till ekonomiska svårigheter och vad man kan göra åt det. Jag fick idén när jag läste köpstoppsbloggen och såg titeln "köp inte den här boken"- en av de mest träffande titlarna jag sett på en bok. 
Jag börjar med en beskrivning av beteendet som jag delvis baserar på egna erfarenheter.  

Vägen mot en bättre privatekonomi går via en mängd konkreta åtgärder för att både minska sina kostnader och samtidigt öka sitt sparande. Jag har skrivit om en del av dessa tidigare. Men det är en sak att känna till hur man borde göra och en helt annan att göra det i praktiken.

När planerna görs upp vid köksbordet för den kommande månaden är det lätt att lova sig själv att vila sitt bankkort. Där och då, under stillsam kvällstid när eftertänksamhet råder, är det lätt att genomskåda den inre dialog som brukar dyka upp i affären: "Jag köper den nu så kan jag spara resten av månaden"eller "jag behöver faktiskt de här skorna".

Väl i affären, när en åtråvärd pryl plötsligt siktas, är de eftertänksamma tankarna runt köksbordet bortblåsta och köpet genomförs fort och effektivt. Glädjen över köpet är där, likaså skuldkänslorna över att inte ha lyckats motstå impulsen. Och så den inre dialogen där inköpet rättfärdigas.

Eller. Så finns det inga tankar alls, utan bara ett vagt rus blandat med fjärilsflygande oro. Man får en närmast utomkroppslig upplevelse när man ser sina robotliknande steg manövrera den egna kroppen bort mot kassan för snabb betalning.

Även planerade inköp kan gå överstyr. En idé kan dyka upp med något man vill ha, t ex en ny platt-tv. Sedan går det inte att släppa den tanken. Istället utvecklas ett slags umgänge med tankar på nya plattv-apparater. I dessa föreställer man sig hur den sitter på väggen hemma, vad barnen ska tycka, hur bra bilden ska bli o.s.v. De här tankarna gör att man må bra, vilket också styr det egna beteendet.

Man kollar sitt banksaldo för att se om det finns pengar. Den inre dialogen hjälper till med argumenten för hur pengarna faktiskt kan räcka (även om de egentligen inte gör det). Flera butiker besöks där olika modeller och priser jämförs. När köpet väl görs, kanske med en köpkredit som man lovar sig själv att betala av på några månader, förefaller köpet vara väl genomtänkt trots att man har satt sig i skuld.

I slutet av månaden kommer eftertanken. Kanske ångrar man sig eller så är man glad för det som blivit inköpt, men känner samtidigt oro för att pengarna inte ska räcka framöver. Ofta upplever man sig otillräcklig för att man inte riktigt kan hantera sin egen ekonomi och sitt eget beteende.

Alltså behöver något göras på ett nytt sätt för att nya mönster ska uppstå. I nästa inlägg skriver jag om det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar