fredag 20 september 2013

Bostadsspelet

En karriär på bostadsmarknaden med hög belåning och många flyttar, tar en del människor från förorten till en dyrköpt lägenhet precis utanför tullarna till Stockholms innerstad på bara några år. Den snabba värdeökningen får aktiemarknaden att framstå som en sämre räntefond.

Riksbanken varnar, ekonomibloggare varnar och tidningar varnar om att hushållens belåning är för hög, men inget tycks kunna påverka skuldsättningen. Men är det egentligen konstigt? För ser du vänner och bekanta köpa och sälja lägenheter, ser hur kurvan bara tycks peka uppåt, då vill du ha en del av avkastningen. Inga varningsrop hjälper eftersom den mer närliggande informationen- ökningen i värde- talar sitt tydliga språk och vittnar om att det finns en vinst att hämta i både bättre boende och konsumtion som kan bakas in i lägenhetslånet vid en riktigt god affär.

Det går inte att förneka att lån historiskt har drivit på den ekonomiska utvecklingen. Vore det inte för lån skulle vi fortfarande bo i egenhändigt snickrade trästugor. Men frågan är när kommer vi till gränsen för det som är möjlig? Kanske är den frågan ungefär som när sportjournalister beundrande skakar på huvudet åt hundrametersmännens tider och samtidigt frågar sig hur snabbt en människa egentligen kan springa. Med sofistikerade metoder kanske både människor och finansiella system ständigt kan trimmas till bättre resultat?

Eller. Har vi helt enkelt dopat världsekonomin med för mycket pengar, vilket oundvikligen leder till kollaps? Vi vet inte när den kommer, bara att den kommer.

Bostadssektorn påminner mig om en släkting som i mitten av 80-talet blev biten av speldjävulen och skulle tjäna snabba pengar. Upplägget var enkelt. Hon skulle ge 1 000 kr till en komplett främling och sedan skulle hon få 1 000 kr vardera av 12 andra främlingar. Allt administrerades genom telefonsamtal och handskrivna listor. 1 100% i avkastning på några dagar, det är bra vinst. Släktingen hade mig att åka med i en bil för att håva in pengarna. Problemet var att människorna inte öppnade dörren när hon ringde på eller helt enkelt inte dök upp på avtalad plats. Av den förväntade vinsten blev det intet- förlusten blev exakt 1 000 kr + bensinpengar.

Om ni är med på den något svindlande parallellen så är lärdomen att man gör bäst i att amortera på sitt boende. För i det jättelika pyramidspel som bostadsmarknaden utgör står det inga tusenlappar på spel. Det handlar om hundratusentals kronor, kanske t.o.m. miljoner. Och då gäller det att inte vara den siste i raden som drar på sig jättelån innan nästa bubbla spricker. Eller: Så får man helt enkelt, långsamt och metodiskt, betala av det man är skyldig.


3 kommentarer:

  1. Jag har alltid investerat i fastigheter, och tjänat grymt med pengar. Men alltid extra amorterat. Lägenheten i innerstan är betald. Likaså sommarhuset. Tomten är nästa. Just nu skulle jag inte våga köpa något. Om det inte vore ett billigare renoveringsobjekt på en ort där befolkning ökar explosionsartat, men där priserna fortfarande är billiga. Just nu känns det tryggt att sitta still i båten....Skulle inte våga köpa hus eller BR nu i innerstan...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror du att nån tror på dina haranger om hur du lyckats?

      Radera
  2. Grattis till goda affärer :) Själv har jag svårt att se mitt boende som en investering eftersom jag köpt det till större del med lånade pengar. Ett boende är nödvändigt och hade det varit något annat jag skulle köpa hade jag hellre avstått köpet än tagit ett lån.

    SvaraRadera