lördag 23 november 2013

Balansgång på slak lina

Jag har funderat mycket över hur sträng jag ska vara när det gäller min ekonomi. Det tycks som om när jag satt upp sparmål dröjer det inte länge förrän jag vill överge dessa och inta en betydligt mer avslappnad attityd till framtiden och istället köpa på mig en del saker som jag vill ha. För ska sanningen fram tycker jag om att konsumera. Å andra sidan kan jag bli kallsvettig när jag konsumerar för mycket och pengarna försvinner ur min hand istället för in på ett konto för att säkra framtiden.

Så hur gör man då för att hitta balans i sin tillvaro? För att både känna en relativ ekonomisk trygghet i sitt liv och samtidigt kunna ha roligt just nu?

Det enkla svaret är: Jag vet inte. Jakten på den perfekta avvägningen mellan återhållsamhet och slöseri förefaller snarast evig. Däremot vet jag följande:

1. Jag vill inte ägna mig åt besinningslös konsumtion utan marginaler
2. Jag vill inte försöka bli rik eftersom jag då skulle tvingas underkasta mig en typ av sparande/investeringar som jag inte har ork för samtidigt som jag allvarligt måste se över mina inkomstkällor på ett sätt som jag inte är intresserad av. Förstå mig rätt, jag har naturligtvis inget emot pengar- jag vill bara inte för stor del av min tid åt att försöka komma åt dem.

Alltså funderar jag över hur man sköter sin ekonomi i utrymmet mellan rikedom och skuldsättning, dvs där det finns ett visst överskott att fördela. Antingen på inköp- och då inte bara på prylar utan framförallt på upplevelser - eller på tryggheten.  Frågan är alltså hur mycket man egentligen behöver sätta undan för buffert, krisfonder, framtidsfonder, pensionssparande, amortering etc.  När är det egentligen tillräckligt för att man ska vara tillräckligt säker på att inget ekonomiskt ont, i ett värsta scenario, kommer att drabba en med full kraft och lämna en försvarslös inför samhällslivets hårdhet?

Jag har inget svar på den frågan. Jag vet att jag skulle vilja ha 300 000 kr på ett konto som bara står där ifall att- men vet inte om det är värt besväret att spara ihop de pengarna. Kanske räcker det med 25 000 kr för att kunna ersätta ett trasigt kylskåp? Fast det känns ändå väldigt osäkert att inte ha mer. Frågan hänger också samman på hur jag ser både på samhällets som min egen framtid. Kommer jag att få ha jobbet kvar? Är jag attraktiv på arbetsmarknaden också om 10 år?

Eftersom jag ständigt ändrar mitt svar på frågan om hur mycket pengar man egentligen behöver ha undanstoppade återkommer jag också till en annan fråga varje månad när lönen satts in på mitt konto: Sparar jag tillräckligt av lönen nu eller kan jag spara lite mindre och köpa lite mer?



7 kommentarer:

  1. Jag lider av ungefär samma problem. Jag älskar att spendera pengar och sedan jag börjat blogga och tänka på min ekonomi så har jag börjat må dåligt av att spendera pengar.

    Samtidigt brottas jag med problemet att jag vill leva här och nu, inte leva på skorpor och lägga undan alla pengar.

    En lösning som jag börjat med är att jag börjat dedikera pengar till spenderande. Jag lägger undan 500kr i månaden till hemelektronik, 1100kr till kläder. Således kan jag spendera de pengarna utan att ha dåligt samvete över att jag inte lägger undan de pengarna.

    Det har varit första gången på länge som jag faktiskt handlat kläder och inte ångrat det, eller inte kännt mig 'dålig'.

    Problemet är bara hur mycket man ska 'viga' åt saker :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så. Jag önskar ibland att någon hade den slutgiltiga lösningen på ekvationen köpa/spara. Jag försöker också dedikera pengar till konsumtion precis i samma syfte som du, nämligen att slippa dåligt samvete, men jag kommer inte riktigt undan ändå. Det går ju alltid att spara lite mer...

      Radera
  2. Mitt mål = skuldfri. Men slåss mot samma grej. LEva här nu, hårdamortera, Ha kvar eller sälja mc'n? ocksåvidare. Men från och med nästa år Så tar jag mitt överskott (efter alla räkningar är betalda inklusive mat budgeten ) delar på 3 och stoppar dem i 3 fack. Lekpengar ( Gör vad du vill ingen skuld ), Sparande ( Set till att nettosparandet ökar varje månad ) Amortering ( Se till att skulden minskar varje månad )
    På så sätt får jag lite av varje men inte effektivt på något. Mina mätpunkter för förbättring är hur stor del av inkomster kostar mina skulder och hur mycket ökar sparandet samt minskar skulden varje månad.

    Och dom gånger mina lekpengar inte räcker till. tex resa och liknande gräver jag ner i min buffert. Och är bufferten slut får jag avstå "leva livet" När Bufferten är full ( har ett fast värde ) Trillar pengarna vidare till lite längre investeringar som ISK, IPS, Fast ränte konton ( 3mån, 6 mån, 12 mån samt 24 mån ).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det intressanta är att man (jag) byter uppfattning med jämna mellanrum. Ibland är jag stenhård mot mig själv och tänker att jag ska spara allt utöver det allra mest livsnödvändiga i ett år för att komma på riktigt säker ekonomisk mark. Sedan ändrar jag tvärt inriktning och tänker att man inte kan leva så strängt utan måste leva bra nu. Kompromissen för mig är att jag nettosparar varje månad, alltså ser till att det alltid blir pengar över som sätts undan. Ibland blir det mer, ibland blir det lite mindre, men alltid blir det något.

      Radera
  3. Men om vi vänder lite på frågan då; Varför vill du konsumera? Vill du egentligen ha det som du känner begär efter? Tjänar du något på det materiella som du inhandlar, emotionellt, status m.m.?

    SvaraRadera
    Svar
    1. En del av frågan är enkel att besvara. Upplevelser vill jag ha för att de får mig att må bra. Ta exemplet resor. De ger mig både tillfredsställelse när jag planerar dem, genomför dem och som minnen efteråt. Inte minst eftersom det blir minnen av att ha upplevt städerna, platserna och alla människorna tillsammans med någon annan- min sambo. När det gäller konsumtion av prylar blir det svårare. Det ger mig definitivt emotionell tillfredställelse. Som snygga kläder t ex. Jag tycker om när kläder och färger harmonierar. Men frågan om status har jag svårare besvara. Drivet till sin spets handlar det till viss del om status eftersom jag vill att vårt hem ska vara fint när andra besöker det. Men framförallt vill jag nog ändå att det ska vara fint och trivsamt för mig och min sambo. Och jag funderar inte överdrivet mycket över vad människor ska tycka. Kanske är det helt enkelt så att konsumtion faktiskt underlättar samvaron med andra människor, både i givande, så här i juletider, och i gemensamma upplevelser. I viss mån blir konsumtionen då bevis på att man tycker om varandra. Och det har jag inget emot. Var gränsen går för när det blir för mycket har jag däremot ingen aning om.

      Radera
  4. Jag brukar fundera över vilken sorts person jag vill vara. I min närhet så finns det gott om människor som har jätteflådiga hemmabiosystem, dyra kläder och belånade bilar. Samtidigt finns det gott om människor som tar sig själva och barnen till andra sidan jorden för att dyka, klättra, segla och cykla.

    Det är nästan en total uppdelning utan sammanblandning. De som gillar att resa har ofta samma mobiltelefon länge, köper kläder second hand eller väntar med att köpa tills det är rea, köper äldre bilar osv osv. De som gillar prylar reser oftast med charterresor och ligger på stranden.

    Jag vill hellre ta med mig min son på en cykelresa om några år. Jag vill hellre vara den sortens person. Under tiden kan vi cykla i skogen här bredvid. Och duger cykeln idag, duger den imorgon.

    Senast jag gjorde en dylik resa, så kostade det i runda slängar 40tkr. För att spara 40tkr behöver jag strukturera min övriga konsumtion så att jag kan skrapa ihop beloppet. Jag vet att mina kläder duger, och jag tycker det låter mycket att lägga mer än 4000kr på kläder på ett år. Drygt 300kr in på konsumtionssparande/månad alltså. Sen gör jag likadant med allt annat - hur mycket är rimligt att betala för att äga en bil? Jag bestämde mig för en siffra, räknade vad bilen kostade och ska nu sälja den.

    /i

    SvaraRadera