Julhandeln går nu in i sin mest intensiva fas. Affärerna är överfulla och många människor är trots långa köer lite extra trevliga. Det är nu lockelsen att köpa på kredit brukar blir som störst. Handeln lockar med inköp nu och betalning i februari. Och i vågskålen ligger rättvisefrågorna oroligt och skaver: "Har jag köpt tillräckligt?" Köper jag nu det till honom måste jag väl ändå köpa något mer till henne?" Och så kan det bli några julklappar ytterligare trots att pengarna inte finns. När räkningen kommer i februari är det så lagom roligt att betala för en råsaftscentrifug som står och dammar i någons skåp.Julen är konsumtionens högtid och önskan om lite avstressad frid får man försöka finna i tiden mellan alla besök i affärer. Det är inte lätt eftersom allt annat också ska hinnas med. Ni vet vad jag menar. Men det är ändå så himla trevligt med jul. Och inte för att man ska shoppa så plånboken blöder. Och nog för att det alltid blir lite ångest, men det blir det på andra tidpunkter på året också. Det är något speciellt med att få vara tillsammans med människor man tycker om. Lite mer. Och lite längre. Jag är privilegierad som får det.
Det jag måste ha koll på är det här med att inte förköpa sig. Det måttfulla kommer inte gratis för mig. Därför är min regel om att nettospara extra viktig så här års. Lite ska jag sätta undan (även om det blir väldigt lite) och julen ska finansieras med de pengar jag faktiskt har. Det innebär också att januari blir fattigt, men det är ett pris jag är villig att betala. Köp för pengar jag inte har finns i min historia. Det tänker jag inte börja med igen.
GOD JUL!
